Predikan på minnesdagen för S:ta Teresa av Jesus 2018

Predikan på minnesdagen för S:ta Teresa av Jesus 2018

Rom 8:22-27; Ps 19: 8-11; Joh 15: 1-8

Kära bröder och systrar,

Under den sista tiden har vi haft glädjen att vörda relikerna av tre helgon – de heliga Thérèse, Louis och Zélie Martin. Dessa tre skulle i dag aldrig kunnat vara i himlen, i Uppståndelsens ljus om de inte här i jordelivet varit inympade i den sanna vinstocken, Jesus Kristus Faderns enfödde Son. De var trogna i livet och fick sin belöning. ”Herrens befallningar är klara”, säger psalmisten. ”De gör blicken ljus!” Trons klarhet under livets alla svåra och lyckliga stunder har nu utbytts mot skådandet av Gud i det eviga livet. Det är den härlighet Gud inbjuder alla sina älskade barn att få uppleva efter livets slut på jorden.

I går frågade den rike unge mannen i evangeliet, ”Mästare, vad ska jag göra för att vinna det eviga livet?” Jesus svarade: ”Följ mig”. Är det enkelt eller svårt? På egen hand är det naturligtvis svårt, mycket svårt, ja till och med omöjligt. Men med Guds nåd och hjälp är det verkligen möjligt, inte mycket svårt utan till och med lätt. ”Mitt ok är lätt”, säger Jesus. ”Min börda är lätt, mitt kors är ert ok som ni får hjälp av mig att bära genom hela livet, in genom den trånga porten, in i Faderns rike”, är Jesu kallelse till oss.

Hans röst och hans kallelse har vi alla som är här och firar Hans eukaristi fått höra och kunnat följa. ”Offra allt”, säger Johannes av Korset, ”så kan ni vinna allt”. Alla som följer Jesu ord och lär av Honom har mött sanningen: ”Livet här är en Guds gåva och ett löfte om det eviga livet bortom den jordiska döden, det eviga liv den rike unge mannen i gårdagens evangelium sökte men hade så svårt att vinna eftersom pengar och pengars värde betydde mer för honom än Jesu kors och lätta börda.

I dag har vi tillfälle att tacka den heliga Teresa av Jesus för den trons segerglädje vi kunnat ana under relikernas vallfärd genom Norden och som stannade några underbara timmar hos oss. Varför tacka Teresa av Jesus just för detta? Svaret är enkelt och historiskt: utan hennes mission att grunda Karmels gemenskap i Frankrike skulle Thérèse inte haft Karmels kloster i Lisieux att träda in i för att bara leva för Jesus och hans kärleksfulla hjärta. Det var ”den sanna vinstocken” som inplanterades i de troendes bördiga jord redan i början av 1600-talet i Frankrike som skjutit skott och blomstrat genom kärlekens evangelium – det som först förkunnades för judarna och sedan fick spridas i hela världen. En så underbar spridning av Guds rike på jorden bland människor kan bara förklaras genom nådens och bönens gåvor.

Den heliga Teresa var framför allt en bönens mästarinna, en bönens människa, en sann, bedjande människas inre erfarenhet som kom till uttryck i en mission ut i världen. Hon var glad att alltid kalla sig en Kyrkans dotter. Kyrkan kan var för henne det säkra vittnesbördet om Guds trofasta kärlek.

Men hon behövde också en moder. Hon förlorade sin mor när hon var 12 år och hon bad då Jungfru Maria Guds moder att bli hennes verkliga moder. Denna relation till Maria i den sanna vinstocken Jesus Kristus gjorde sedan hela den reformerade Karmel till mariansk, förenad med Maria i bönen och i troheten mot Gud och alla hans befallningar. Genom Marias moderskap till Faderns Son, som antagit mänsklig natur, kunde hon lära sig den fullkomliga överlåtelsen till Gud i allt som skedde henne. Det blev hennes levnadsregel: ”Må ingenting oroa dig, ingenting förskräcka dig. Allt förgår, Gud består. I tålamodet vinner vi allt och den som vunnit Gud saknar aldrig något. Gud ensam är nog för var och en”.

”Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er”, säger Jesus till oss i dag. Så underbart det är att vi alltid kan förtrösta på detta löfte. Teresa och alla helgon har förtröstat på dessa ord av Frälsaren. ”Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna”. Vi är alla kallade att ha denna förtröstan gemensamt med hela Kyrkan som är Jesu kropp. Överlåtelsen till Gud är vårt sätt att ”sälja allt vi äger och ge det till de fattiga”. Överlåtelsen ger oss den sanna skatten i himlen. Amen.

Diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.