Att efterfölja barmhärtigheten. Profeten Jeremia klagar över det uppdrag han har fått. Och mer än så. Han anklagar Gud för att ha förlett och lurat honom, när han fick sin kallelse som profet. ”Du förledde mig”, säger han. I ärlighetens namn måste han tillägga: ”Jag lät mig förledas”. Men så fortsätter han: ”Du blev mig för stark, du fick övertaget”. Han klagar eftersom han blir till åtlöje för folket när han förkunnar. ”De gör narr av mig.” Han klagar över att ständigt tvingas ropa: ”Våld och förtryck!” Varje gång han talar måste han påtala folkets synder och otrohet mot förbundet. Han försöker tränga undan och glömma uppdraget: ”Jag bryr mig inte om att tala i hans namn”. Men då blir det som en brinnande eld i hans innersta. Han förmår inte stå emot.
Vi börjar i dag med några ord av Jeremia profeten, som levde på 600- talet före Kristus. Han levde och verkade i Israel och dog till slut i Egypten. Guds profeter hade en viktig roll hos det judiska folket, Israel. För dem var Guds lag något obligatoriskt som man måste följa. När folket avföll, det vill säga när de gjorde som de ville utan att tänka på Gud, då varnade profeterna. Jeremia var en av de starkaste av dem som varnade för avfallet från Guds lag. När folket inte gillade kritiken använde de sig av en teknik som lever vidare i vår egen tid. När man inte vill höra sanningens budskap, smutskastar man budbäraren.