Temapredikan om Amoris Laetitia

Kära bröder och systrar, kära barn i familjer. Påven avslutar sin uppmaning till de gifta och församlingarna, till prästerna och biskoparna med några ord om det andliga livet i äktenskapet och familjen.  Det finns en grund i varje sakramentalt ingånget äktenskap som är oförstörbar. Guds nåd är så att säga själva hjärtat i äktenskapets sakrament och bevarar det i enhet. När Kyrkan undervisar och säger att det kristna äktenskapet är oupplösligt, menar vi att det står på en oförstörbar grund, Gud själv.

Kära bröder och systrar, Vi har nu kommit till kapitel IV i Amoris Laetitia och temat kärleken i äktenskapet. Ser vi tillbaka till de tre första kapitlen finner vi att kärleken i äktenskapet vilar på den fasta grunden av Ljuset i det gudomliga Ordet och i förbundet mellan en man och en kvinna som har Guds uttryckliga stöd i den sakramentala nåden. Familjens existens vilar på äktenskapet men dess överlevnadsförmåga beror på flera olika mänskliga egenskaper och nådegåvor från Gud.

Kära bröder och systrar, Guds folk, liksom församlingarna, Kyrkan och mässans firande, har kommit till genom vårt lyssnande. Gud talar, människan lyssnar. Så har det varit från början. Människan spår, Gud rår, säger ett gammalt svenskt uttryck, som konsekvens av det första lyssnandet. Att lyssna till Gud innebär alltid något för framtiden. Vi tänker på Guds Moder Maria. Om hon inte lyssnat, hade hon inte sagt ’ja, ske med mig som du har sagt’.  Om hon inte sagt ’ja’ – hade vi då inte alla varit utestängda från Paradiset?