Sankt Petrus och Sankt Paulus, Apostlar

Vem är hon – den kyrka som vi bekänner vår tro på i varje högmässa? Ibland vanställd av skandaler och svek, ibland förstelnad till institution och tomma rutiner. Ändå lever hon. Ibland skymtar hon fram i sin förunderliga glans. Hon bär på en skatt, en pärla som skimrar av det ljus, den glädje och den frid som varje människa längtar efter. Men hon bär sin skatt i bräckliga yttre kärl.

Den apostoliska kyrkan är byggd med gudomlig kraft. Men Gud bygger sin kyrka med människor. Har det någonsin tagits större risk? Petrus befrias ur fängelset av en ängel, men i bakgrunden var det församlingen som bad ivrigt för honom. Petrus lyder ängelns befallning men tror först att det är en dröm eller en syn. Först när han sansat sig ”vet han” att Herren har räddat honom. Paulus säger om sitt liv: ”Herren bistod mig och gav mig kraft”. Han har utstått mycket och tvekar inte att räkna upp sina insatser och allt han utsatts för. Guds kraft visar sig i hans svag­het, men utan att han kapitulerar.