Sankt Athanasios, biskop och kyrkolärare

”Jag och Fadern är ett.” Athanasios visste det. Men han fick kämpa för tron på Sonens vä­sensenhet med Fadern, bland annat genom 17 år i lands­flykt. Det fanns tider då de arianska bisko­parna var i majoritet. För honom handlade det om själva frälsningen, om att vinna livet. Om Kris­tus inte var gudomlig, ”av samma väsen som Fadern” (trosbekän­nelsen), kunde han inte gudomliggöra män­niskan. Inte heller kunde han sä­ga: ”Jag är livets bröd”.

Apostlarna utför samma gärningar som Jesus gjorde. Pet­rus botar Ai­neas som var förlamad och han uppväcker Dorkas från de döda. Je­su kraft rinner vidare i den apostoliska kyrkan. Ibland som mirakler och syn­­liga tecken, men alltid i hen­nes ord och sakrament, som botar för­lam­ning och uppväcker ur andlig död. Jesu ord om eukaristin som hans kött och blod får också många av hans lär­jungar att dra sig tillbaka. ”Det är outhärdligt, det han säger”.