S. Justinus, martyr

Justinus Martyren (d. 165) är en av kyrkans första s.k. apologe­ter. Med förnuftiga argument försvarade han tron och kyrkan mot missförstånd och förtal. Han vägrade att ”offra till gu­dar­na”, trots att han visste att marty­riet väntade. Han hade fått sina ögon öpp­nade. Det är vad den blinde Bartimaios sökte och bad om när Jesus frå­gade vad han skulle göra för honom: ”Gör så att jag kan se igen”.

Justinus Martyren (d. 165) är en av kyrkans första s.k. apologe­ter. Med för­nuf­tiga argument försvarade han tron och kyrkan mot ont förtal. Han vägrade fri­modigt att ”offra till gu­dar­na”, trots vetskap om att martyriet väntade. Han gjorde det med glädje. I Pauli avskedstal till de äldste i Efesos hör vi hur tron förs vidare till näs­­ta ge­neration. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha upp­sikt över – vara biskopar och herdar för – Guds försam­ling”.

Justinus Martyren (d. 165) är en av kyrkans första s.k. apologe­ter. Med förnuftiga argument försvarade han tron och kyrkan mot ont förtal. Han vägrade att ”offra till gu­dar­na”, trots att han visste att marty­riet väntade. Myntet med kejsarens bild var avskytt av judarna, men att betala skatt är inte avguderi. Jesus flyttar ner frågan på ”an­d­ra plats”, efter det förs­ta och vik­tigaste, att ge Gud det som tillhör Gud. Och då finns goda skäl att ge ”kejsaren det som tillhör kej­sa­ren”.