Kortpredikan 1 juni 2022, S. Justinus, martyr

Apg 20: 28-38; Ps 68: 29-30, 33-36; Joh 17: 11b-19

Justinus Martyren (d. 165) är en av kyrkans första s.k. apologe­ter. Med för­nuf­tiga argument försvarade han tron och kyrkan mot ont förtal.[1] Han vägrade fri­modigt att ”offra till gu­dar­na”, trots vetskap om att martyriet väntade. Han gjorde det med glädje. 

I Pauli avskedstal till de äldste i Efesos hör vi hur tron förs vidare till näs­­ta ge­neration. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha upp­sikt över – vara biskopar och herdar för – Guds försam­ling”.

Han var­nar för ”farliga vargar”, som skall träda fram ”ur de eg­na le­den” och för­kunna villo­lä­ror som splittrar och förskingrar hjor­den.

Varningen är inte mindre befogad idag. Låt oss be för dem som har den otack­samma uppgiften att varna för, avslöja och föra irrlä­rar­na till rätta.

Paulus har lärt allt av den Herre som i sitt avskedstal ber till Fa­dern:

”Be­­­­va­­­ra dem i ditt namn. Bevara dem från det onda. Hel­ga dem genom sanningen; ditt ord är sanning”.

Teorin, ”sanningen”, kan inte skiljas från livet. Jesus fortsätter: ”För deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas ge­nom sanningen”.

Vad betyder ”offer” för oss kristna? Augustinus säger: ”Ett sant offer är varje gärning, varigenom vi förenas med Gud i en helig ge­menskap.” Paulus uppmanar oss att frambära oss själva som ett offer.  

Det sker i den heliga eukaristin, som har sin källa i Kristi offer. Vi firar den för att lämna de egna vägarna, förena oss med Kristi offer och överlåtelse till Faderns vilja, och bli männi­skor som lever i Kris­tus.

Han ger oss löftet: ”för att vi skall få hans glädje helt och fullt”.

O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan och tänd i oss din kär­leks eld.

                                                                                                               pater Ingmar Svanteson

[1] Hans apologier finns på svenska, Artos förlag: Justinus Martyren