S. Brynolf av Skara, biskop

”Herren, vår Gud, vill vi tjäna, och hans röst vill vi höra.” Det är folkets svar när Josua ställer det inför valet vilken Gud de vill tjäna, avgudarna eller den Gud som utvalt dem. Själv sade Josua: ”Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren”. Folket påminns om att Gud befriat dem ur Egypten och att han har lett dem hela vägen, förjagat deras fiender och gett dem deras land.

Livet är en vandring. Hela tiden ett steg vidare, på väg mot målet. Mose fick inte komma in det utlovade landet, men han fick se det från ett högt berg. Ingen profet liknade Mose. Han var nära målet. Han hade redan ”umgåtts med Herren ansikte mot ansikte”.

Profeten Hesekiel låter domen falla över de olika rikena runt Isra­el under 500-talet f. Kr. I dagens läsning gäller det Tyros, den fe­nikiska kuststaden i södra Libanon som samlat på sig stora rike­domar, men har drabbats av högmod. Fursten i Tyrus sade: ”Jag är en gud”. Ingen säger så med ord idag, men den som själv är sin egen högsta auktoritet och den som styrs av egen­viljan säger det i praktiken.