Vi går in i stilla veckan. Den kallas också stora veckan. Den innehåller allt, både det lägsta och det högsta i människans liv. Jesus rider in till sitt lidande. Ändå blir det ett triumferande intåg. Folket stämmer upp den messianska kungssången ur Psaltaren 118. Intåget föregriper hans seger och påskens triumf. I mässan skall vi höra hur intåget blev en väg till lidande och kors. Låt oss be om öppnade ögon så att vi ser hans seger över mörkret.
Bristande personlig syndamedvetenhet är största hindret för frälsningen. Kära systrar och bröder i Kristus, Den här söndagen kallar vi katoliker både för ”Palmsöndagen”, manifesterad av välsignelsen av palmkvistarna, och ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet med passionsberättelsen. Och det hör ihop: som inledning till Stilla veckan bekänner vi att Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.
Passionsberättelsen har många mycket mänskliga inslag. Petri löfte och fall. Judas förräderi dyker upp i olika varianter i den mänskliga historien. Lärjungarnas svaghet i Getsemane, där de inte orkar hålla sig vakna, är inte svår att känna igen i den egna historien. Pilatus förvåning över Jesu tystnad är heller inte svår att förstå. Soldaternas hån och spydiga hyllning, folkets och de ledandes smädelser av den korsfäste – vi känner igen det både från historien och dagens medier. Passionsberättelsen är mänsklig, mycket mänsklig, nästan som en kortform av den mänskliga historien.
I dag - fem dagar före påsk, och dagen efter gästabudet i Betania, väljer Jesus att komma till Jerusalem därifrån, en liten by vid Olivberget, detta Betania.
På en åsna, ett lastdjur, rider Han in i staden - Fredskungen! Nu kommer Fredskungen för att bära världens synd på sin rygg. Och vi finns med där.
Kära systrar och bröder i Kristus, För oss katoliker har denna söndag två namn. Vi talar både om ”Palmsöndagen”, manifesterad av välsignelsen av palmkvistarna, och om ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet om Kristus passion som vi nyss hörde S:t Markus version av. Som inledning till Stilla veckan erkänner vi på detta sätt hur Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.