Närvaro, offer, utbyte. Vi har firat de stora kristna högtiderna, jul, påsk och pingst. Därmed har vi firat hela Jesu jordiska liv och gärning, ett verk som skulle fortsätta genom hans apostlar. Jesus lämnade inte en skriven rad efter sig. Däremot lämnade han en måltid som arv, den måltid som instiftades dagen före hans lidande. Den unga kyrkan förstod att denna måltid, den heliga eukaristin, var en fortsättning och en slags förlängning av hans tid på jorden, en närvaro som kulminerade i hans offer på korset.
Den verkliga omställningen av vårt sätt att leva. Kära systrar och bröder i Kristus, I centrum för dagens högtid står den Heliga Eukaristin, som Andra Vatikankonciliet, det senaste av Kyrkans 21 koncilier, kallat ”det kristna livets källa och höjdpunkt”. Det ser vi, när vi förstår Eukaristin både som en måltid och ett offer, och hur de båda aspekterna hänger ihop. ”Offer” är inget ledord i vår kultur som ständigt understryker att man ska ”ta för sig”. Men den gudomliga kärlek och det gudomliga liv som Eukaristin bär till världen, bygger helt på ett offer – Jesus offer.
Kära troende i Kristi mysterium, Det vi har gemensamt som gåva från Kristus är ”brödet vi bryter” (1 Kor 10:16) och tar emot som färdkost till det eviga livet som väntar oss. Tillsammans blir vi Kristi kropp (Joh 6:51) i denna världen, på denna sida av slutet av vårt liv. Kristus ger oss liv i överflöd tillsammans med Honom som är Livet, vägen och Sanningen. ”Den som äter av det brödet skall leva i evighet” (Joh 6: 51), säger Frälsaren.
Verklig mat och dryck. Kyrkan firar Kristi kropps och blods högtid som en “oskattbar och förunderlig måltid”, fylld av “Guds oändligt frikostiga välgärningar”, en måltid “full av all ljuvlighet”. (Thomas av Aquino) Men all ljuvlighet bygger på att den är verklig. Från delar av katolska kyrkan kommer rapporter om vacklande tro på Kristi verkliga närvaro i eukaristins bröd och vin. Hur är det hos oss? “Symboliska” omtolkningar sipprar lätt in och tar över. Då bör man heller inte förundras över kyrkans svaghet.
När vi idag firar högtiden Kristi Kropp och Blod bör vi försöka förstå evangeliet om brödförökelsen på berget som ett led i Guds uppenbarelse av det Livets bröd som vi tar emot i kommunionen. Det första ledet i det Gud uppenbarar för oss är mannat som fäderna fick i öknen under Mose ledning. Ordet ”manna” används på svenska bara i sitt bibliska sammanhang. Brödkakorna som liknade frost under kyliga nätter, kan ha kommit från bark på träd eller från vanliga växter.