2:a Påsksöndagen - Den Gudomliga Barmhärtighetens Söndag - årgång A

Predikan 2 Påsksöndagen 2023

Kära bröder och systrar i Herren, Vackrare kan inte Kyrkan bekänna sin tro på Uppståndelsen än denna förlängning i en hel vecka av påsknattens jubelrop: ”Herren är uppstånden, ja Han är sannerligen uppstånden, alleluja, alleluja!” Den andra påsksöndagen kan också firas som Barmhärtighetens söndag. Och ropet som ljuder med den segrande och sköna stämman här på jorden, ”Jesus jag litar på Dig” är ett rop som är både mänskligt, manligt, kvinnligt, barnsligt och helkyrkligt!

Predikan 2 Påsksöndagen 2023

Tomas´ väg till tro. Det är med påsken som det är med våren just nu. Det finns tydliga vår­tecken, men nattkölden hindrar våren att ta hela dygnet och hela naturen i besittning. Vi tror att Kristus har uppstått från de döda. Att ett nytt liv har brutit in, med makt över mörker, synd och död. Ändå vill inte kölden riktigt släppa taget. I den första läsningen är vårtecknen tydliga. Den första kristna för­sam­lingen sjuder av liv och gläd­je. Genom apostlarna sker tecken och under. De troende har allt ge­men­samt. Det står att de var ”omtyckta av allt folket”. De lever i jub­lande, upp­rik­tig glädje. Det är vår i luften.

Predikan 2 Påsksöndagen 2020, Den gudomliga barmhärtighetens söndag

Ett levande hopp. I dessa tider kunde vi knappast ha fått ett mera passande budskap än det vi hörde i andra läsningen. ”I sin stora barmhärtighet har Gud fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda.” Redan orden väcker hopp och dof­tar av barmhärtighet. Denna söndag kallas ju också Barmhärtighetens söndag. Or­den återspeglar den urkristna glädjen över påsken och dopet. Vi hörde något av den glädjen i första läsningen, där det berättas hur de nydöpta hade allt gemensamt och dagligen bröt bröd med varandra i uppriktig glädje.

Predikan 2 Påsksöndagen 2020, Den gudomliga barmhärtighetens söndag

Kära systrar och bröder i Kristus, ”Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Källan till kunskap om Guds verklighet är tillit. Från kvinnorna vid den tomma graven fram till den som förmedlade tron till just dig och mig, går en 2000-årig kedja av bekännelse av Jesus Kristus, i obruten tillit: ”Min Herre och min Gud.”