Kära medkristna, Man kan inte jämföra vår tid med äldre tider och tro att det var lättare då att leva det kristna livet. Det finns alltid de utmaningar som fick S:t Paulus att utropa, ”anpassa er inte till denna världen”. Men några jämförelser kan vara på sin plats: före radio, teve, mobil och internet, hade Kyrkan nästan all kommunikation. Klockringningarna, predikstolarna, böckerna.
Den hälsosamma förmaningen. Konsten att förmana och tillrättavisa syndare är inte vår tids bästa gren. Många värjer sig och vill inte ens höra om saken. Man menar att det bara väcker motstånd och att förmaningen brister i respekt för den individuella friheten. Men ingen mänsklig gemenskap klarar sig utan förmaningens konst. Den goda förmaningen har sin källa i kärleken och kärleken vållar inte nästan något ont, även om det kan kännas så när förmaningen ges.
Den kärva vägen till frihet och glädje. Det pågår valrörelse och de politiska partierna lägger ner stor möda och enorma penningsummor för att göra sitt budskap attraktivt och lockande. ’Ge oss din röst, så får du mer i plånboken, ditt liv blir tryggare, förmånligare och bättre.’ Jesus verkar helt ointresserad av sådan typ av påverkan, trots alla de gåvor han kunde dela ut. ”Stora skaror” följde honom på hans väg till Jerusalem. Men han talar inte om vad det ger att följa honom, utan om vad det kostar. ”Ingen kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger”. Hur kunde Jesus med ett sådant program få någon enda lärjunge?
Vi har samlats för att möta Gud här idag. Men …det är egentligen Jesus som samlar oss. Han vill skänka oss det eviga livet i sitt levande Ord och genom sin frälsande närvaro i Eukaristin. Genom att följa Jesus liknar vi på något sätt folket som följde honom på den tiden. ”Stora skaror gick tillsammans med Jesus” – börjar dagens evangelium – ”och han vände sig om och sade till dem: Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.” Hur skall man förstå dessa märkliga ord? Skall vi verkligen hata...
Viljan att vara som andra är ingen kristen kallelse. Kära systrar och bröder i Kristus, Hur går bilden av Jesus som mild och vänlig ihop med det han säger i evangelierna? Som t ex idag, om att den som vill vara hans lärjunge måste ”hata” både sin familj och sitt liv? Det katolska svaret är att det går utmärkt. Inför det som är oordnat, uttryck för arvsyndens skada i oss, är Jesus obevekligt hård. Han vill ju besegra synden och utplåna dess makt över oss. Jesus hårdhet gäller alltså ”göra”-nivån i våra liv. Men inför det som är Guds avbild i oss – vår innersta, personliga kärna, vår enda hållbara identitet, aldrig påhittad eller ”känd” av oss utan given av Gud, vad vi än gör – är Jesus gränslöst förlåtande.
Öppna dig för Herren. Kära bröder och systrar i Kristus, Vi hör i dagens evangelium berättelsen om hur Jesus helar en man som var döv och stum genom att säga orden ”Effata”, som betyder ”öppna dig”. Det första vi kan meditera över är att vi här har att göra med en historisk händelse som faktiskt ägde rum, inte med en myt eller bara en fiktiv berättelse. Aposteln Paulus påminner oss på ett ställe om hur viktiga underverk var för de första kristnas tro när han skriver att den uppståndne vid ett tillfälle visade sig för fler än 500 bröder vid ett och samma tillfälle, av vilka de flesta fortfarande var vid liv.