23:e söndagen "under året"

Den hälsosamma förmaningen. Konsten att förmana och tillrättavisa syndare är inte vår tids bästa gren. Många vär­jer sig och vill inte ens höra om saken. Man menar att det bara väcker mot­stånd och att förmaningen bris­­ter i respekt för den individuella friheten. Men ing­en mänsklig ge­men­skap klarar sig utan förma­ningens konst. Den goda förma­ningen har sin källa i kär­leken och kärleken vållar inte nästan något ont, även om det kan kännas så när förmaningen ges.

Den kärva vägen till frihet och glädje. Det pågår valrörelse och de politiska partierna lägger ner stor mö­da och enorma penning­summor för att göra sitt budskap att­rak­tivt och loc­kande. ’Ge oss din röst, så får du mer i plånboken, ditt liv blir tryg­gare, förmånligare och bättre.’ Jesus verkar helt oin­tresserad av sådan typ av påverkan, trots alla de gåvor han kunde dela ut. ”Stora skaror” följde honom på hans väg till Jerusalem. Men han talar in­te om vad det ger att följa honom, utan om vad det kostar. ”Ingen kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger”. Hur kun­de Je­sus med ett så­dant prog­ram få någon en­da lär­ju­nge?