Frambär er själva som ett levande och heligt offer. Vad är vår uppgift och kallelse som kristna? Alla tre läsningarna i dagens mässa handlar om det, hur människan svarar på Guds kallelse och gåvor. Vi hörde i första läsningen om profeten Jeremias kallelse. I evangeliet om att leva i Kristi efterföljelse. Men vi koncentrerar oss på den andra läsningen ur Paulus väldiga brev till romarna.
Jesus vill att vi ska ha en bokstavstro. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium hjälper Jesus oss att förstå Guds vägar som helt annorlunda än de vägar vi människor på egen hand väljer. Ett naturligt skäl är att vi ser allt i tid och rum, där vi finns, medan Gud, utanför tid och rum, ser allt i evighet. Vårt perspektiv begränsas sedan ytterligare, rent andligt, av arvsyndens skada. Den gör det mycket svårt att på egen hand tänka utanför ett ”jag- och mitt-perspektiv”. Detta är också vad Jesus syftar på när han skarpt tillrättavisar Petrus med referens till ”jag- och mitt-perspektivets” herre: ”Håll dig på din plats, Satan.”
Himlen har landat. Mitt i en tid där de flesta blivit blinda och döva för himlen och det eviga livet står kyrka och kloster som vittnesbörd om just det. När detta kloster invigdes utropade en av klostrets vänner: ”Himlen har landat!” Hans glada och frimodiga utrop får en tydlig bekräftelse och förklaring i dagens andra läsning ur Hebreerbrevet. Den klarsynte författaren talar om var vi befinner oss när vi kommit till ett kloster och särskilt till dess heliga mässa. ”Ni har kommit till Sions berg, den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem.” Himlen har landat.
Ödmjukhet – inte att vara svävande om sanningen, utan att leva i sanningen. Kära systrar och bröder i Kristus, Som alla andra riken styrs också Guds rike av lagar. En av de absolut viktigaste beskrivs av dagens läsningar: lagen om ödmjukhet. Den som innebär, som vi hörde av Jesus själv i evangeliet, att den ”som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd”; alltså, för att tala med vår första läsning ur Syraks bok, få ”nåd hos Herren”, del av Guds eviga liv.
”Herre, vem får vara i din boning?”
En kort och viktig fråga. Vem? En uppfordrande och självrannsakande fråga. Frågan understryks i dag genom upprepandet i Psaltarpsalmens omkväde.
Vem? Och svaret? Svaret kommer i dagens Bibelläsningar.
I dag hörde vi om bud, regler, stadgar och föreskrifter som skall uppfyllas. ”Du skall det och det…” eller ”Du skall inte det och det!” Enligt den judiska tron är inte de tio budorden fristående bud, utan de ingår i en samling av 613 olika bud, så kallade mitzvot och sammanfattar alla buden i tio kategorier. Den judiska tio-kategoriseringen skiljer sig delvis från den katolska. Av dessa 613 mitzvot är 248 positiva, ”du skall”, och de resterande 365 mitzvot är negativa, ”du skall inte”. Plikt!
För oss, nutidens människor, låter det mycket juridiskt och formellt och kanske inte särskilt övertygande. Jobbigt, tröttsamt, krävande. Vi vill gärna ha det lite smidigt i våra liv, och bestämma allt själva. Människor skyr ofta plikter.
”Ni skall följa dem och lyda dem…” Men varför?