Kära medkristna, När Mose kommer ner från berget i Sinaiöknen är hans hjärta och tankar uppfyllda av Herrens ord till honom. Han samlar folket och talar till dem om Guds stora och eviga löften: ”Om ni lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk”. När de äldste fått höra vad Herren sagt och hela folket i fullständig enhet svarat ”med en mun”, hade Mose lyckats med sitt uppdrag. Folket litade på honom eftersom han fört dem ut ur slaveriet i Egypten och varit deras ledare genom den svåra vandringen genom öknen. Han var en förmedlare av ett förbund med Gud. Hans ord var Guds ord!
Som får utan herde. Jesu ord är märkligt aktuella. När han ser människorna, då ser han att de är ”illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde”. Diagnosen är aktuell, inte bara om vi tänker på dagens konflikthärdar och olycksdrabbade länder. Den gäller kanske ännu tydligare den rika världens moraliska och andliga vilsenhet. I vår del av världen har vi tillgång till enorma tekniska resurser, men många, inte minst bland de unga, vet inte längre varför de lever, inte heller att vi människor behöver varandra. De lämnas att gå ut i livet utan karta och kompass. Som får utan herde.
Jesus vill att vi är normkritiska! Kära systrar och bröder i Kristus, I evangeliet hörde vi hur Jesus fylldes av ”medlidande” med alla som flockades runt honom. Vad var det han såg? Säkert många olika umbäranden som alla kokade ner till en längtan efter hopp och mening. Jesus var inte likgiltig inför det då, lika lite som inför det han ser hos oss nu. Han känner våra lidanden och rädslor, och han bryr sig. Vi betyder något för honom. Och det påminner dagens läsningar oss om.
När ledarna sviker blir det oro i leden. Görs ingenting åt det, resulterar det i trött resignation och s.k. ”politikerförakt”. När den sunda auktoriteten är avsatt tar andra makter över. Några lockas av självutnämnda ledare och kommer ur askan i elden. Varje mänsklig gemenskap behöver ledning för att inte förlora enhet och samhörighet. Länge har man odlat myten att myndiga och fria medborgare egentligen inte behöver ledare.