Predikan 4 Påsksöndagen 2021
FJÄRDE PÅSKSÖNDAGEN 2021
Apg 4:8–12; Ps 118:1, 8–9, 21–23, 26, 28–29 (R. 22); 1 Joh 3:1–2; Joh 10:11–18
Läsningen ur Apostlagärningarna liknar en äventyrshistoria. Johannes-brevet med orden om ”Guds barn” och Johannes-evangeliet med berättelsen om herden, fåren och vargen liknar kanske en barnsaga? Är det fabler och äventyr vi fick höra om?
Dagens läsningar börjar med ett kort fragment av en längre historia, av en verkligt spännande händelse. Vad är det egentligen som har hänt?
Petrus och Johannes, två av Jesu lärjungar, ställs inför det judiska rådet i Jerusalem. Deras läge är livsfarligt! Förhöret leds ju av samma makthavare som nyss hade lyckats korsfästa Jesus! Överallt spred sig rykten om Jesus från Nazareth som begravdes efter korsfästelsen. Flera och flera personer vittnar nu om att de såg Honom levande!
Och nu är en annan sensation på tapeten. En man som var över fyrtio år och förlamad från födseln, en tiggare känd av alla i Jerusalem, blev plötsligt frisk. Alla kan se honom prisa Gud med iver och glädje. Han själv bekräftar att han har blivit botad i Jesu namn, genom Hans lärjungar.
Och vad var problemet? ” Jo, Apostlagärningarna nämner att ”prästerna, tempelkommendanten och sadducéerna” inte kunde ”tåla att apostlarna undervisade folket och med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.” De kunde inte acceptera Jesu och Hans lärjungars mäktiga inflytande.
Det gällde redan omkring fem tusen män! De kom till tro efter att ha hört apostlarnas ord, Evangeliet, det Glada budskapet om Jesus den korsfäste och den uppståndne. De som inte kom till tro tyckte att det glada budskapet snarare var det galna budskapet! Brist på tro blandar sig med ilska.
Jesu och apostlarnas förföljare, med andra ord Evangeliets fiender, kunde inte förneka det häpnadsväckande tecken som har skett genom apostlarna i Jesu namn. Och vittnena var både många och trovärdiga. “Vad skall vi göra med de här människorna?” – frågade de rådlösa makthavarna. För folkets skull såg de ingen annan möjlighet än att straffa apostlarna. I sin förtvivlan missbrukade de sin makt. De förbjöd dem ”att tala eller undervisa i Jesu namn”. Sanningen förbjöds!
Under sådana omständigheter sa Petrus fylld av den Heliga Ande det som vi hört i läsningen: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.”
+++
Ja, men hur hänger då apostlarnas ”äventyr” beskrivna i Apostlagärningarna, ihop med herden, fåren och vargen ur Johannes-evangeliet eller ihop med ”Guds barn” i Johannes-brevet? Några kan tycka att läsningarna låter barnsliga och inte seriösa. Läser vi i Kyrkan äventyr och sagor?
+++
I den sekulära obligatoriska skolan jag fick gå i, lärde man ut att Kyrkan läser fabler ur Bibeln. Lyckligtvis praktiserade inte alla skolans lärare syftet att avkristna eleverna. Istället för morgonbön sjöng man profana sånger. Någon gång jämförde en av våra lärare den heliga Mässan med en teater, en skådespelares teater inför de uttråkade åskådarna...
I pseudo-religionskunskapen fick vi en gång höra om olika sorters böner. Rosenkransen gavs som ett klassiskt exempel på en så kallad mekanisk bön, värd detsamma som om en bandspelare om och om upprepade tråkiga och meningslösa texter. Men när jag hörde om Rosenkransen, att den var en meningslös och mekanisk bön, började jag att be ännu ivrigare, ännu livligare. Vi hade exempel på präster som bad med oss, vi hade föräldrar och andra (som gav oss bra exempel att be) goda förebilder som bönemänniskor.
Men Gudlösheten i samhället och i skolan verkade triumfera. Och ungefär i en sådan stämning fick vi ta emot en förfärlig nyhet hösten 1984. En känd präst Jerzy Popiełuszko hade blivit mördad… (av den kommunistiska säkerhetspolisen – han motsatte sig och kritiserade nämligen den polska regimen.)
Den Salige martyren fader Popiełuszkos liv passar utmärkt till dagens texter. Han liknar apostlarna som inte vek av från att förkunna Evangeliet trots aggressiva förbud och hotelser och mycket annat. Genom att medvetet offra sitt liv i Jesu namn, för fårens skull, liknar han den gode Herden.
Han var ingen stjärna typ dagens internetpredikanter. En vanlig och enkel präst, med monotona intonationer när han predikade. Genom tydligt förkunnande av Evangeliet med betoning på sanning och rättvisa, och genom att hjälpa människor blev han förföljd av de som missbrukade makten. Han blev en nagel i ögat hos dem som verkade med lögn och förtryck.
Någon gång tillfrågades fader Jerzy av sina vänner: ”Varför nämner fader aldrig konkreta namn på dem som förföljer dig och skadar de andra?” Den Salige, efter att ha samlat sina tankar, svarade: ”Ni förstår mig inte alls! Jag kämpar inte mot dem som är ondskans offer. Jag kämpar mot den Onde själv!”
+++
Ja, strax efter Jesu död och uppståndelse var apostlarna fyllda av rädsla. Men snart blev de styrkta av Herren Jesus. De fylldes av den helige Ande. Så mognade de till att vittna. Tappra vittnade de om Sanningen. De förkunnade Evangeliet. De fick lida för detta. De inspirerar oss genom sina exempel. De stödjer oss med sina förböner. Deras vittnesbörd och martyrdom föder nya Jesu vittnen.
+++
I dagens budskap finns både varning och tröst. Här kan vi tänka på herdens stav som både räddar och manar/leder. Kroken i ena änden för att rädda fåret ut bergskrevan eller vattendiket, bort från faran.
Varning? Varning för vad? Vargen, den osynlige Onde, motarbetar Evangeliet och Sanningen. Den är verkligen farlig. Den kan döda vår själ. Men lika farliga som vargen är lejda herdar. De är i den Ondes tjänst. De bryr sig inte om fåren. Då skingras hjorden. När fåren blir ensamma och kommer bort sig, går de lätt vilse och blir ondskans offer.
Trösten Vilken tröst får vi? Tröst och även trygghet. Jesus den gode Herden ger sitt liv för oss, det eviga livet. Han vill ge oss andra herdar enligt sitt eget hjärta: goda och hängivna herdar. Han uppmuntrar: Be om nya arbetare till Vingården! Skörden är ju stor!
Och, till slut… Vi skall inte skämmas för att vi liknar barn i vår tro heller. ”(…) vi får heta Guds barn”. Det är vi verkligen! Guds barn, alltså. Barnatro! Jesus är den gode Herden. ”(…) när Han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.” Genom Honom och med Honom och i Honom får vi leva i evighet. Amen.
pater Rafał Zarzycki