Predikan 2 söndagen i fastan 2022

1 Mos 15:5–12, 17–18; Ps 27:1, 7–9abc, 13–14; Fil 3:17 – 4:1; Luk 9:28b–36

Kära bröder och systrar!

Kristus har befriat oss – lev befriade!

UTGÅNG eller EXIT är kända och viktiga ord som snabbt hjälper oss att hitta den rätta vägen, särskilt vid någon fara. De är särskilt färgmarkerade och tydligt uppsatta, budskapet gäller för alla och skall förstås av alla.

När Petrus, Johannes och Jakob var tillsammans med Jesus på det höga uppenbarelseberget – ”Härlighetens berg”, såg de Herren tala med Mose och Elia: ”de talade om Hans UTTÅG ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem.” Det svenska ordet UTTÅG motsvarar det grekiska ordet έξοδος (EXODOS) eller latinska EXODUS som betyder utväg eller utvandring. Ett annat liknande ord som är på tapeten nu är ”synod” från grekiskan σύνοδος (synodos) som betyder samväg eller samvandring. 

EXODUS är det grundläggande ordet, begreppet i hela frälsningshistorien och i vår tro. Exodus eller uttåget ur Egyptens slaveri var Guds barmhärtighetsgåva. Gud befriade Israeliterna ur slaveriet och förtrycket och gav dem möjlighet att påbörja vandringen till det utlovade landet. Det utvalda folket fick lära sig friheten under fyrtio långa år. Fastans fyrtio dagar syftar på Israeliternas fyrtio års vandring i öknen. Vi lär oss Guds frihet varje dag och varje år hela vårt liv. 

I Egypten upplevde det israeliska folket förtryck och ropade till Gud. Gud svarade genom att visa sin makt i underbara tecken. Gud ledde Israeliterna från det hedniska Egypten och förtrycket där för att folket skulle tillbe Honom i öknen. 

I dagens evangelium ser vi Jesus som med tre lärjungar ”gick upp på berget för att be.” Det utvalda tre apostlarna som följde Jesus liknar det utlovade folket Israel, lett av Mose. Apostlarna upplevde Guds härlighet liksom Israeliterna fick se Guds underbara tecken. Har detta med oss att göra? Ja, inte bara med oss. 

I dagens läsningar kan vi hitta många olika personer från olika tider. Var och en av dem upplever sitt egen EXODUS genom Guds nåd. De uppmuntrar oss till att hitta den rätta vägen, EXODUS i och med Gud. Dagens läsningar nämner inte enbart Jesus med Petrus, Johannes och Jakob. 

Här är Abram närvarande i 1 Moseboken, David med sin Psaltarpsalm, Paulus med sitt brev till filipperna. De delar av sitt eget UTTÅG i Guds ledning och beskydd. 

Abram lämnade sitt hemland. Han trodde på Guds ingivelse. Han fick lyfta blicken från det jordiska upp till stjärnorna på himlen. Han gick i det okända dit Gud kallade honom. 

David fick uppleva livsfaror flera gånger, särskilt när han blev förföljd av kungen Saul. Trots detta blir han inte någon bitter person. Flera gånger fick han gömma sig i grottor i öknen. I sina många Psalmer uttryckte han tron och hoppet på Gud: 

”Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta? Herren är ett värn för mitt liv, vem skulle jag bäva för?” Vi kan lära oss av David hur vi skall uppleva våra personliga motgångar och svårigheter: ”»Sök Herren«, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag.” David delar sin erfarenhet med oss: att lita på Guds försyn. 

Denna söndag läser vi också ur Brevet till filipperna. Brevet har aposteln Paulus skrivit i husarrest. Paulus skriver, trots sin fångenskap, glädjefyllda och tröstande ord. ”Glädjen i Herren” är det genomgående temat i det här brevet. Ordet ”glädje” och ”glädja sig” förekommer 15 gånger i de fyra kapitlen! I Kristus äger vi vår glädje! Det som gör Paulus ledsen är att få veta om andras otrohet mot Gud: ”Många – jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar – är fiender till Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska.” 

I dagens evangelium ser vi på Härlighetens berg Jesus med de tre apostlarna och även Mose och Elia. Mose är vittne till det berömda Exodus – uttåget ut ur Egypten. 

Elia vittnar om ett annat Exodus. Han har bland annat upplevt förföljelse av det ogudaktiga israeliska kungaparet Achav och Jesebel och fick uppleva exil. Han gömde sig i öknen och tappade livslusten, och tom önskade sig döden. Men han upplevde Guds hjälp och tröst i sin stora förtvivlan. Den upprepas i andra tider och i andra situationer. 

Nyligen har vi hört nyheter om de många flyktingar som upplever sitt uttåg från Ukraina, drabbade av den grymma invaderingen. Vårt land Sverige har blivit ett hem för många olika nationaliteter som har upplevt både krig och andra katastrofer. Vid skiftet mellan arton- och nittonhundra-talet (ca år 1830–1930) lämnade ungefär 1,5 miljoner svenskar Sverige och flyttade, främst till USA. Exodus är inte enbart Israeliternas upplevelse. Enstaka personer eller länder kan uppleva sina egna exodus.  

Du och jag, var och en av oss, vi har alla en personlig historia, och kan uppleva vårt eget exodus.                                                                         

Jesus leder oss ”upp för att be”. Han befriar mänskligheten från slaveriet under synd och död, såsom Gud genom Mose ledde folket ut ur Egypten.” Vårt hemland är i himlen” även om vi förlorar möjligheten att leva i det jordiska hemlandet. Och exodus gäller inte enbart slavarbete, hunger eller annat samhällsförtryck. Särskilt fastan är ett tillfälle för att lämna vardagens slaveri, dåliga vanor och döda rutiner. Allt som är synd och otro och likgiltighet gentemot Gud är vårt slaveri.

Vi behöver genom vårt eget Exodus, bli befriade från orätta livsmönster, vantro och otro, som håller oss kvar i fångenskap, som förminskar oss och som får oss att misströsta om livet och om Gud. Befrielse! Befrielse från fattigdom, sjukdomar, drogmissbruk, moraliskt förfall, ensamhet och egoism. Likgiltighet och ljummenhet. Befrielse från oss själva och från vårt eget högmod. Befrielse från vårt omättliga frosseri och från våra begär, Inte från våra behov – nej från våra begär. I fastetiden är detta en nåderik påminnelse: Till våra behov – från våra begär.  

Herren öppnar våra ögon. Och det gör han med ömma och kärleksfulla händer. Han vill befria oss till sig själv – vi är befriade! ”Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande.” I Herren Jesus kan vi gå in i friheten i det eviga i himlen. ”Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.”  

Vi har just börjat andra veckan av vår stora Påskfasta. Glöm inte: ”stå fasta” i tron! Vi har en Segerkrans! Amen. 

pater Rafał Zarzycki OFMConv