Predikningar Ingmar Svanteson

Maria skyndar till Elisabet uppe i Juda bergsbygd. Ängeln hade ju sagt till Maria att hennes släkting var havande, trots hennes höga ålder. Den yngre söker den äldre. Av detta möte målar Lukas en ikon. Två havande kvinnor möts. De tillhör olika generationer. De ser och hör varandra. De överträffar varandra i ömsesidig aktning. Benedictus säger att de yngre skall ära de äldre, de äldre älska de yngre.

En upphöjelsens dag – för människan. Kristi Himmelsfärdsdag är en upphöjelsens och triumfens dag – för människan. Påven Leo den store (d. 461) förklarar varför. Han säger att ”vår ringa mänskliga natur denna dag upphöjdes ända upp till Faderns tron”. Ingen dag, inget Nobelpris, ingen mänsklig upphöjelse, kan göra något större med människan än vad Kristi Himmelsfärdsdag gör. Ty denna dag lyftes människan upp till himlen.

Paulus möter den grekiska kulturen på areopagen i Athen, fyllt med al­ta­re och gudabilder. Dit sökte sig den kulturella eliten. Skickligt anknyter han till deras intresse för ”religiösa ting” och citerar några av deras egna skalder: ”I honom är det vi lever, rör oss och är till.” Han får deras öra och de bejakar att Gud inte kan rymmas i tempel byggda av människohand.

Paulus och Silas har pryglats och kastats i fängelse, in i dess innersta utrymme, med benen fastlåsta i stocken. Vid midnatt ber de och sjunger lovsånger, medan de andra fångarna hör på. De kunde sin psaltare. Vad de sjunger om inträffar. Ett kraftigt jordskalv, dörrarna öppnas och bojorna faller av dem. Fångvaktaren blir förskräckt men kommer till tro och blir döpt med hela sin familj. Han tvättar fångarnas sår efter piskrappen och låter duka ett bord i sin bostad i stor glädje.

I början av Europas evangelisering möter vi i Filippi i Makedonien en frimodig och driftig kvinna, Lydia. Hon sålde purpurtyger och hörde till de gudfruktiga. När hon lyssnade på förkunnelsen ”öppnade Herren hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus sade”. Det är ”Sanningens Ande”, som vittnar om Jesus. Utan Anden förblir det bara ord. Lydia hörde till ”de gudfruktiga”, som dragits till den mosaiska förkunnelsen. Marken var beredd.

En skymt av himlen. Häromdagen fick jag frågan varför det i kyrkan talas så lite om skärselden. Jag måste ju erkänna att det stämde. Det gäller också om himlen. Inte ens i kyrkan talar man idag så ofta om de yttersta tingen, om skärseld, himmel och helvete. Vet vi något om himlen? Kan vi föreställa oss himlen? Något som inte bara är drömmar och fantasier?

Evangeliet förs ständigt vidare, men väcker också ständigt motstånd. I en syn om natten kallas Paulus att passera en gräns. En makedonier ber honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss”. Paulus lyder ”genast” och evangeliet tar steget över till Europa.

Redan i början av sin existens ställdes Kyrkan inför en fråga som hotade att splittra henne. Borde inte också hedningarna omskäras och följa Mose lag? Några hävdade det, men de hade talat ”utan uppdrag” och spridit oro och förvirring. Lukas beskriver hur kyrkan finner lösningen och bevarar enheten. På sitt första ”koncilium” handlar kyrkan med en oerhörd frimodighet. Hon säger: ”Den helige Anden och vi har beslutat”.

”Bli kvar i min kärlek.” Bakgrunden är bilden av vinstocken. För att bära frukt måste grenen vara infogad i och bli kvar i vinstocken. Lukas berättar om hur hedningarna skall ympas in i samma vinstock. Frågan om de måste omskäras blev föremål för en lång överläggning. Den börjar inte med att man talar, utan med att man lyssnar. Som när abboten lyssnar till alla bröder i en viktig fråga som måste avgöras.

Mitt i den framväxande kyrkans dramatik växer också hennes heliga ordningar fram. I går hörde vi hur Paulus insatte präster i de församlingar han grundat. Lukas kallar dem ”äldste, presbyterer”. Det motsvarar vad vi kallar präster, insatta och vigda av apostlarnas efterföljare, biskoparna.