Kortpredikan 8 september 2022, Jungfru Marias födelse

Mik 5: 2-4; Ps 13: 6; Matt 1: 1-16, 18-23

Gud utvalde en mor för att bli människa och rädda oss.  I henne skapade han ett tempel för sig själv.

Kyrkan kan inte glömma Marias födelsedag. Det vore ju att glöm­ma vår mors dag.

Den svenska al­manackan har bevarat ett av hennes namn för denna dag, Alma (den milda).

Men det tog tid att ”förstå”. Först långt senare, år 1854, var tiden mogen för att teologiskt klargöra hen­nes ”ut­korelse och fullkomli­ga renhet”, den 8 december, nio månader före dagens fest.

Tron på hennes utkorelse fanns där hela tiden och redan på 500-talet firades hennes födelse. Liturgin kallar den ”frälsningens gry­ning”, den dag då ”räddningen för hela världen dagades”. Orden återspeglar hen­nes skönhet.

Höga Visans ord om bruden mås­te också gälla henne. ”Vad du är skön, min älskade, vad du är skön!”

Ett av barnen i Lourdes bekräftar det: ”Jag vet inte hur jag skall beskriva det jag upplevde och det jag såg: skön­he­ten och glan­sen, ljusstrålarna…”.

I slutbönen ber vi: ”Herre, låt din kyrka jubla över dina heliga mys­­­­terier… särskilt denna dag… som var frälsningens gryning och som skänkte hela världen hoppet åter”.

                                                                                                                   pater Ingmar Svanteson