Kortpredikan 8 juli 2024
Hos 2: 14, 15b-16, 19-20; Ps 145: 2-9; Matt 9: 18-26
Evangeliets två underverk är dramatiska, befrielse och uppväckelse, men profeten Hosea når längre och framför allt djupare.
Han sjunger om Israels ungdomstid, när hon levde i glädje och trohet med sin brudgum, den Herre som befriat henne och ingått förbund med henne. Sedan dess har hon varit otrogen, frestad genom sitt välstånd att tillbe avgudarna.
Men Herren är trogen. Han kan inte låta bli att älska henne. Han vill trolova sig med henne och åter väcka den första kärleken till liv.
Trolovning är ett vackert ord. Genom den blev man bunden, man lovade trohet, även om äktenskapet inte var fullbordat.
Därför förs hon ut i öknen som en plats för prövning och rening. För att befrias från det som bara är det näst bästa.
”Jag vill locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne. I trofasthet vill jag trolova mig med dig, och du skall så lära känna Herren.”
Den heliga eukaristin är som en trolovning, den firas som en förövning till den slutliga föreningen.
pater Ingmar Svanteson
