Kortpredikan 5 december 2020
Jes 30: 19-21, 23-26; Ps 147:1-6; Matt 9: 35 - 10: 1, 6-8
Människorna är som får utan herde. Många gör anspråk på att lära och vägleda, men vem kan vi lita på?
Profeten antyder en tid då lärarna inte mera skall sättas åt sidan, utan folkets ”ögon skall se upp till sina lärare”. Om de viker av ”åt höger eller åt vänster” så skall de få vägledning och höra: ”Här är vägen, vandra på den”.
När Jesus ser människornas vilsenhet och nöd fylls han av medlidande med dem. Han är motsatsen till den som eftersträvar makt över folket. Han förkunnar Guds rike och botar alla slags sjukdomar och krämpor.
Hos profeten får vi höra mera konkret om vari gåvorna består. Han talar om ”kraftigt och närande bröd”. Också boskapen får ”saltad blandsäd”. På bergen och höjderna skall bäckar rinna upp med ”strömmande vatten”. Ett nytt rike skymtar fram.
Samtidigt antyds domen, ”den stora slaktningen dag”. Men domen följs av ett märkligt ljus, ”sju gånger klarare än solens ljus”. Det är inget kallt ljus, även om det överväldigar och bländar.
Det är den tid ”då Herren förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det har fått”. Den mäktige domaren är ingen annan än den som var fylld av medlidande med de illa medfarna.
Jesus utser sina tolv lärjungar och ger dem makt att utföra det han själv utförde. De får veta vad som gäller: ”Ge som gåva vad ni har fått som gåva”. De värdefullaste gåvorna är, som vi vet, gratis. De ges av nåd.
Men Jesus säger också: ”Be skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”. Han uppmanar till samarbete. Hans kyrka är ingen maskin som fungerar automatiskt.
Därmed är vi tillbaka vid frågan vem vi kan lita på. Tron säger oss att vi kan lita på dem som Jesus sänt ut och gett sin fullmakt. Men inte ens det fungerar automatiskt. Evangelierna döljer inte apostlarnas svagheter. Också kyrkans historia rymmer en rad svek.
Ibland hör man: ’Folket får de ledare det förtjänar’. Det är den sekulära varianten. Vi skulle säga: Vi får de lärare och herdar som vi ber om.
Det är uppfordrande, både att bli utsatt för sådan bön och att be den. Ingen kan ju hoppas på bönhörelse om han inte ber om herdar som är trogna den Herre som sänder dem.
”Be skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”
Den kraftigaste bönen är den eukaristiska.
”Därför frambär vi, dina tjänare, och ditt heliga folk dessa gåvor…”. (första eukaristiska bönen)
pater Ingmar Svanteson