Kortpredikan 4 mars 2024
2 Kung 5: 1-15; Ps 42: 2-3; 43: 3-4; Luk 4: 24-30
Naaman, den arameiske överbefälhavaren, hade själv tänkt ut hur profeten Elisha skulle bota honom från hans spetälska. ”Jag tänkte att han skulle…”.
Naaman tänkte vidare: ”Är inte Damaskus floder bättre än alla vatten i Israel?” Men Gud har suveränt utvalt ett folk och ettland bland alla andra. Det är lika utmanande nu som då.
Utan sin kloka tjänare hade han gått miste om hjälpen. Fördomar i kombination med högmod förblindar. ”Gör ingenting utan råd”, säger Benedictus.
Naaman lyssnade ödmjukt till det råd han fick och följde det. Det beredde väg för räddningen.
Folket i Nasaret har samma problem, trots att de tillhör det utvalda folket. De liknar Naaman i hans första reaktion på Elishas ordination. Högmodet var inte utrotat av att de tillhörde Guds utvalda folk.
Jesus påminner dem om att Gud hade botat Naaman i Syrien, men inga spetälska i Israel. De blir ursinniga och driver ut honom och vill störta ner honom utför kanten på det berg som staden låg på.
Högmodet gör dem blinda och förhärdade. En katolik har del i sanningens fullhet, men en högmodig katolik liknar invånarna i Nasaret och kan vara blindare än en hedning.
”Jesus gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.”
Guds ord talar suveränt. Det smickrar inte. Det tvekar inte att blottlägga obehagliga och djupare liggande laster, äregirighet och högmod.
”Var och en som upphöjer sig, han skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bli upphöjd.”
pater Ingmar Svanteson
