Kortpredikan 4 juni 2024, S. Maria Elisabeth Hesselblad, jungfru
2 Pet 3; 11b-15a, 17-18; Ps 90; 2-4, 10, 14, 16; Mark 12: 13-17
Maria Elisabeth Hesselblad föddes 1870 i Västergötland. Hon utvandrade till USA och leddes till ”den katolska sanningens fullhet”.
Hon plågades av både sjukdom och motgångar, men bevarade sitt hjärta rent.
Hon grundade en reformerad gren av birgittinorden och förde den till Birgittas land, i bön om att hela Sverige skulle återföras till den katolska tron.
Petrus talar i första läsningen om den yttersta tidens katastrofer och varnar för att lockas av de ogudaktigas villfarelser. Psalmisten säger: ”Vårt liv är möda och fåfänglighet, det går snabbt förbi”.
Det låter ”pessimistiskt” och lockar oss att bli ”naiva” optimister.
Finns det en väg som är både realistisk och hoppfull?
Vägen skymtar i Jesu ord: ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” Att ”ge kejsaren vad kejsaren tillhör” är att glädjas över allt gott, skönt och sant i denna värld, över Guds anonyma närvaro i samhälle och i hela skapelsen.
Att ”ge Gud det som tillhör Gud”, är insikten att kärleken aldrig kan skiljas från sanningen och därmed låta allt infogas i den övergripande och goda ordningen.
Det leder till nödvändig realism och vaksamhet. ”Var på er vakt, så att ni inte dras med i villfarelse och förlorar fotfästet. Lev heligt och fromt på alla sätt. Väx till i nåd och kunskap.”
Den heliga Maria Elisabeth ”älskade den korsfäste Kristus med brinnande kärlek”.
I den heliga eukaristin skymtar den förnyade skapelsen fram, ”nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor”. Det är hoppet.
I bönen över offergåvorna ber vi: ”låt detta rena offer på jungfrun Maria Elisabeths högtidsdag i våra hjärtan tända den eld som du vill skall brinna i världen”.
pater Ingmar Svanteson