Kortpredikan 4 juni 2021, S. Maria Elisabeth Hesselblad, ordenskvinna
Tob 11: 5-14; Ps 146: 2, 7-10; Mark 12: 35-37
Familjedramat slutar lyckligt. Tobit får sin syn tillbaka, och dessutom sin son och en svärdotter. Tobit prisar honom som ”slog, men åter förbarmade sig”.
Han går ”med långa kliv och i sin fulla styrka” genom Nineve för att möta och ta emot sin svärdotter.
Hans son Tobias för sin hustru till fadern. Däri skymtar något större.
Tobias har med ängelns hjälp besegrat fienderna. I evangeliet hör vi om den Messias som har makt att ”lägga fienderna under sina fötter”.
De befriade görs till hans Kyrka, som förenas med sin befriare, som en brud med sin brudgum. För att ledas till det slutliga bröllopet.
Tobits blindhet botas med det hjälpmedel som Rafael har lagt i Tobias händer. Tobit kan se och glädjas över Guds märkliga plan.
Elisabeth Hesselblad såg och förstod. Hon leddes till ”den katolska sanningens fullhet”.
Men hon plågades av både sjukdom och motgångar. Hon bevarade sitt hjärta rent för att förbli seende.
”Med brinnande kärlek till den korsfäste” återförde hon birgittinerna till Birgittas land. I bön om att hela Sverige skulle återföras till den katolska tron.
I bönen över offergåvorna ber vi: ”låt detta rena offer på jungfrun Maria Elisabeths högtidsdag i våra hjärtan tända den eld som du vill skall brinna i världen”.
pater Ingmar Svanteson
