Kortpredikan 27 augusti 2024, S. Monica, S. Augustinus mor
2 Thess 2: 1-3a, 14-17; Ps 96: 10-13; Matt 23: 23-26
Kyrkan kommer ihåg Augustinus mor Monika, hon som ivrigt bad för sin länge vilsegångne son. Själv menade han att Monicas förböner spelade en roll för hans omvändelse.
Det är lätt att underskatta förbönens makt. Den visar vår plats i kyrkan, de troendes gemenskap.
Abraham, Mose, profeterna och helgonen var mäktiga förebedjare.
När Monica är på väg att dö och hennes söner sörjer över att hon inte får begravas i sitt hemland, förebrår hon dem: ”Lägg min kropp var som helst. Det enda jag ber er om är att ni minns mig vid Herrens altare.”
Monica visste att altaret är förbönens källa. Hela Jesu liv, samlat i det eukaristiska offret, kan ses som en förbön. Kyrkan frambär hans offer och de troende dras genom sin egen förbön in i hans befriande överlåtelse.
I kollektbönen ber kyrkan denna dag: ”Gud, de sörjandes tröstare, du tog emot den heliga Monicas tårar som en förbön…”.
pater Ingmar Svanteson