Kortpredikan 15 december 2023
Jes 48: 17-19; Ps 1: 1-4, 6; Matt 11: 16-19
”O att du ville ge akt på mina bud. Då skall frid tillflyta dig som en ström.”
Vilken bild! Friden liknas vid en ström som rinner till och sedan, enligt Jesu ord, blir en källa i hjärtats innersta.
Motsatsen beskrivs av Staretsen Siluan. Han säger att den som följer den egna viljan aldrig får frid. Hon är aldrig nöjd. Ingenting passar, antingen det är svårt eller lätt, sorgligt eller glädjande.
I dagens evangelium tar Jesus hjälp av en lek som gestaltar ombytliga barn. När det spelas glada sånger vill de inte dansa, när det sjungs sorgesånger vill de inte gråta.
Jesus ser samma mönster hos de vuxna. Först avvisar de den asketiske Johannes Döparen och kallar honom ’besatt’. Sedan kallar de den livsbejakande Människosonen frossare och vindrinkare.
Men andra finns. De kan tacka för allt, vad som än händer. De har upptäckt lydnadens hemlighet. Herren vädjar genom sin profet: ”O att du ville ge akt på mina bud!” Han vill öppna våra ögon för det bud som egentligen är en gåva.
Benedikts regel vittnar om den frihet och glädje som är den sanna lydnadens gåva. Också ett ”omöjligt uppdrag” tas emot i lydnad ”av kärlek och i förtröstan på Guds hjälp”.
Charles de Foucauld har lärt oss att be: ”Vad som än händer, tackar jag dig. Jag är redo till allt, jag är med på allt, bara din vilja sker…”
När den eukaristiska gåvan tas emot i lydnad och överlåtelse, rinner den fram i det egna hjärtat.
”Då skall frid tillflyta dig som en ström.”
pater Ingmar Svanteson
