Kortpredikan 14 december 2020, S. Johannes av Korset, präst och kyrkolärare
4 Mos 24: 2-7,15-17a; Ps 25: 4-9; Matt 21: 23-27
”Vad har du för fullmakt att göra detta?” Jesus får frågan efter att ha rensat templet.
De som ifrågasatte Jesu fullmakt, avvisade också Johannes Döparen. De två hänvisar till och bekräftar varandra. Den som avvisar lagens och lydnadens krav, gör sig blind för nåden.
Därför lämnar Jesus frågan obesvarad. Ett svar hade bara befäst otron hos dem som ställde frågan.
Bileam var aramé, men bekände sig till Israels Gud. Nu har han ”hyrts in” av araméerna för att förbanna israeliterna. I stället välsignar han Israel, och välsignelsen kulminerar i en profetia: ”En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel”.
Kyrkan har känt igen orden som en profetia om Messias, men endast tron känner igen den.
Tron hindras av okunskap och av förutfattade meningar, men också av ovilja att ändra sitt sätt att leva.
Bileam är ett exempel på att de som står utanför kyrkan ibland ser klarare. De vise männen, som lät sig ledas av stjärnan, är det kanske tydligaste exemplet. Kanske hade de hört talas om Bileams profetia om stjärnan över Jakob.
Tro är en gåva som inte fromt kan presteras eller pressas fram, men förutfattade meningar och olydnad måste röjas undan. För den som inte vill tro eller överlåta sig åt Guds vilja hjälper inga argument.
Johannes av Korset bekräftar att det gäller också för den som vill gå vidare på trons väg. Hans stora insikter gavs honom i fängelse och under lidande. Vägen till djupare insikt går genom dunkelhet och mörka nätter.
Johannes ”dunkla natt” finns i 4:e steget på ödmjukhetens väg i Benedictus regel, där brodern bejakar orättvisor, svårigheter och motgångar med största tålamod.
Kollektbönen på Johannes av Korsets dag är en god adventsbön: ”I den helige prästen Johannes visade du vad det vill säga att förneka sig själv och älska korset. Låt oss leva som han så att vi sedan får skåda din eviga härlighet”.
pater Ingmar Svanteson
