Predikan Palmsöndagen 2024

Mk 11: 1-10/Joh 12: 12-16; Jes 50: 4-7, Ps 22, Fil 2: 6-11; Mk 14: 1- 15:47/15: 1-39

Mycket folk befann sig i Jerusalem för högtiden. Så snart de hörde att Jesus var på väg, tog de sig en annan väg för att hälsa honom, som Israels konung. När Jesus satte sig på åsnan, kom folket ihåg Skriftens ord: ”Frukta inte, dotter Sion. Se din konung kommer sittande på en ungåsna” (Joh 12:15).

Jesus låter detta ske helt medvetet. Folket får hylla honom som man hyllar en konung. Fariseerna däremot såg sig återigen som förlorare i folkets ögon. De kunde bara konstatera att ”alla sprang efter” Jesus. ”Välsignat är vår fader Davids rike som nu kommer. Hosianna i höjden!” (Mk 11:9-10), ropade folket.

En annan bild av konungen får vi i läsningen av profeten Jesaja. Det som senare skall ske efter Pilatus’ dom över Israels kung, förutsägs hos Jesaja, där Guds tjänare blir ”hånad, skymfad och bespottad” (50:6). Han som ”ägde Guds gestalt, vakade inte över sin jämlikhet Gud”, skriver Paulus till Filipperna, ”han avstod från allt och gjorde sig ödmjuk och var lydig intill döden, döden på ett kors” (Fil 2:6).

Hela passionsberättelsen som sedan följer både hos Markus och Johannes, talar om Jesu lidande. Jesus vet att en av lärjungarna ska förråda honom, han firar ändå med dem alla den sista måltiden: ”Han bröt ett bröd och gav åt dem och sade, ’Ta detta, det är min kropp’. Han tog en bägare och gav dem att dricka: ’Detta är mitt blod, förbundsblodet’. Allt som sedan sker fram till korsfästelsen och lidandet under minst sex timmar innan Han uppger andan, har han sagt till lärjungarna och förberett dem att han måste lämna dem för att sedan uppstå levande genom Anden.

Petrus förnekar honom, tre gånger, de övriga drar sig undan för att bli tagna till fånga och kanske också de korsfästas. Mörkret sänker sig över jorden. Förhänget i templet ”brister i två delar, uppifrån och ända ner” (Mk 15:38). Det var ett tecken på att det gamla förbundet upphörde och att ett nytt, universellt och evigt förbund, skulle upprättas genom Jesus Kristus, Faderns Son.

Kära medkristna, idag får vi vara med om två stora händelser, Jesu intåg i Jerusalem som konung och Hans lidande och död på korset. Jesus rider på gatan och till och med träden och stenarna sjunger till hans ära, säger en mycket gammal hymn ”Jesus går hem till Gud, mot uppståndelsen och ljuset och alltid ber han för oss”, säger samma sång vi troende fått sjunga i århundraden (Cecilia, 295, Theodulf av Orléans). Vi får ta hem våra välsignade lövkvistar som påminnelse av vad vi varit med om.

Nu är det vår tid, att tacka, lovsjunga och ära vår Konung som lidit dödens smärtor för vår skull. Lovad vare Jesus i all evighet, Amen.

diakon Göran Fäldt