Predikan 7 oktober 2024, Högtiden för S:ta Birgitta av Vadstena, Sveriges och Europas skyddspatron
Vish 7: 7-14; Ps 25: 4-5, 8-10, 14; 1 Kor 2:6-10; Luk 10: 21-24
Kära medkristna, kära alla som lever i Sverige och i Europa, idag är det högtidsdag för oss alla, dagen för hennes helgonförklaring. I somras firade vi hennes himmelska födelsedag den 23 juli, idag är den mer officiella dagen som firas i hela den katolska världen. Firningsdagarna år viktiga för vår kristna gemenskap. De knyter oss samman eftersom vi delar samma tro och har samma hopp om frälsningen och det eviga livet hos Gud. Det ger oss tillfälle till tacksägelse och bön. Påven Franciskus har nu också bestämt att denna dag den 7 oktober ska vara en bön och fastedag för folken i Mellanöstern som lider svårt av krigshandlingar. Vi ska be om fred och försoning först och om hjälp under lång tid för alla drabbade av krigets grymheter.
Sankta Birgitta, låt oss Guds kärlek förnimma, stärk oss med himmelens ord, skänk oss Guds visdom från höjden”, ljuder den vackra sången (Cecilia 139) som passar så bra in med läsningarna för högtiden S:ta Birgitta av Vadstena, Sveriges och Europas skyddspatron. Hennes andliga motto, Amor meus crucifixus est – min kärlek är korsfäst, är en andlig skatt, som Vishetens bok, Salomos vishet, säger idag: Visheten är ”en outtömlig skattkammare för människorna” (7:14).
Birgitta var en mycket helig kvinna som alltid började sina överläggningar och sina gärningar med bönen. Hon var ett Den Heliga Skriftens helgon, ”Därför bad jag till Gud och han gav mig klokhet” (7:7), säger den Heliga Skrift och det måste ha varit en ledtråd i hela hennes långa liv. Hon levde under det problemrika 1300-talet. Vi tror kanske att det bara är vi som upplever kriser. Men Birgittas tid var kanske till och med värre än vår: Kyrkliga kriser, skandaler, allvarliga och dödliga sjukdomar. Ja, Birgitta bar sitt kors genom alla dessa prövningar.
Hennes himmelska uppenbarelser är inte tänkbara utan hennes livslånga böneliv och kärleken till Kristus och Jungfru Maria. För henne var Kristi sanna kyrka identisk med Herren själv och därför älskade hon Kyrkan. Vår tid är en prövningarnas tid men det var Birgittas tid också.
Kyrkans svåraste kris med två påvar och med den verklige påven i franska Avignon och inte i martyrernas heliga stad Rom inföll under Birgittas tid. Moralen i kungafamiljen var tidvis låg, likaså den i Neapels kristna befolkning, digerdöden var en epidemi värre än Covid 19 och lika dödlig som Hiv Aids.
I Sverige är 7 oktober den egentliga högtidsdagen för vårt nationalhelgon och vår skyddspatron S:ta Birgitta av Vadstena. Vi får glädja oss åt att Birgitta Birgersdotter vördas också i den anglikanska kyrkan och i flera lutherska kyrkor. Dagen den 7 oktober är vald efter hennes kanoniseringsdag i Rom 1391 genom påven Bonifatius IX.
”Birgitta vill lära oss denna grundhållning av kärleksfull överlåtelse till Jesus som av kärlek till oss har stigit upp på korsets trä och uppstått för vår skull”, sa biskop Anders sedan han utnämnts till kardinal.
Påven S:t Johannes Paulus II utnämnde Birgitta Gudmarsson i januari 1999, alltså inför det tredje milleniet, tillsammans med Katarina av Siena och Edith Stein, båda helgon, till skyddspatron för hela den västerländska civilisationen i ett Europa som nu ser ut att förlora sina katolska rötter och som föder för få barn. Vi har en allvarlig befolkningskris på grund av sekulariseringen.
De kristna kungafamiljerna har stor betydelse genom sitt exempel men de har också sina svåra erfarenheter. De vill stå för de högsta idealen men det är inte alltid de lyckas, som också den moderna historien visar. Vi måste alltså be för dem eftersom Gud gett dem ett uppdrag att vara föredömen i omtanke och rättfärdighet. Det är inte ett liv för alla. De kungliga har blickarna på sig och det är alltid ansvarsfullt. De behöver vår tacksamhet och vår tillgivenhet.
Däremot är familjelivet ofta en väg till helighet. Birgitta hade genom sin mor Ingeborg och sin far Birger sex syskon av vilka två dog unga. Med sin make Ulf Gudmarsson fick hon sedan själv föda åtta barn. En son blev hennes stora sorg men en dotter blev ett helgon, Katarina, som blev nunna i sin mors orden som påven godkände. S:ta Katarina dog i Vadstena 1381 och helgonförklarades 1481.
Om det är något vi ska be vårt stora skyddshelgon om i dessa tider är det för familjerna och kärlekens kultur som inte kan utvecklas utan familjer som vill sätta Kristus i centrum för sina liv. Vi har en blomstrande framtid om vi följer Guds bud och lever efter Hans heliga lag. Låt oss göra en ny början på denna väg mot sanningen och det eviga livet som Gud vill ge oss av kärlek till var och en av oss. Amen.
diakon Göran Fäldt
