Predikan 17 söndagen under året 2024

2Kung 4: 42-44; Ps 145; Ef 4: 1-6; Joh 6: 1-15

Kära bröder och systrar,

Innan vi försöker närma oss Johannes evangelistens ord om brödundret, låt oss ett litet ögonblick tänka på vad det är som håller oss vid liv. Vi lever. Men av vad? Vi behöver både något kroppsligt och något andligt. Utan det tappar vi greppet om verkligheten.

Som kristna tror vi att det är den andliga enheten i Kristus som är grunden: Vi bevarar den andliga enheten, ”en enda kropp och en enda Ande”, som vi läser i Efesierbrevet (4:4). ”En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas Fader” (4:5).

Det är vår andliga föda.

Är den kroppsliga födan mindre viktig?

Låt mig ta ett exempel: En man och en kvinna från England blev världsnyhet efter att ha överlevt 117 dagar 1973 på Indiska oceanen i en gummiflotte och med en jolle.  En stor val hade slagit till mot deras välutrustade segelbåt som skulle ta de två ensamma människorna runt jorden på haven. Båten som de utrustat under många år, sjönk inför deras ögon och försvann i djupet för alltid.

Under kampen för livet till havs kom fyra olika fartyg förbi dem utan att se dem i de höga vågorna hur mycket de än ropade och viftade med armarna och med de få kläder de hade kvar. Till slut upptäcktes de av ett sydkoreanskt fiskefartyg som räddade dem. Fyra månader nästan utan kroppslig föda. När de räddades var de egentligen levande skelett. Man tänker på Bibelns Jona i valfiskens buk.

Vad höll dem vid liv? Konservburkar med mat, fisk de fångade, fåglar de fick tag i och kunde äta. Bröd de hade ombord var slut efter en vecka till havs. Det var den andliga födan som höll dem vid liv. De hade kärleken, de var gåvor till varandra som man och hustru. I nödens stund är kärleken födan som håller oss vid liv.

Det var det andliga brödet Gud gav dem som höll dem vid liv. Gud sände människor i deras väg att rädda dem, men de såg inte de två nödställda. Bara Gud såg. Hur har dessa två känt sig när de förstod att de inte blev sedda och att havet på nytt var deras enda verklighet? Allt som återstod dem var det andliga brödet, hoppet, tron, kärleken.

Profeten Elisha levde i en tid av hungersnöd. Någon kokade en giftig soppa som kunde döda profeterna. I sista ögonblicket sade Elisha, ”Ge mig lite mjöl” (4:41). Han redde sopan med mjölet och de kunde äta och överlevde. Gud var med Elisha, han som var profeten Elias’ lärjunge.

Vi måste alltså förstå detta med den nödvändiga födan på två sätt, den kroppsliga och den andliga. Vi behöver båda två.

Brödundret i Johannesevangeliet pekar på något större och något andligare är de fysiska bröden. Jesus låter fem kornbröd och två fiskar ge fem tusen människor vad de behöver för att inte svälta ihjäl. ”Jesus tog brödet och tackade Gud och delade ut åt dem som låg där och likaså med fiskarna så mycket som de ville ha” (6:11). h

Men de mångfaldigade kornbröden till folket på berget är också ett förebådande av det eukaristiska brödet, det vi som kristna tar emot i den heliga mässan.

Det är ett annat bröd. Det är brödet för det eviga livet. Ty Jesus säger: Jag är livets bröd som kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall inte dö, även om han dör.

Det är Faderns frälsningsplan för människan som han älskar. Vår tro på Sonen och på vad han undervisar oss om, är både vår kroppsliga och andliga räddning. ”Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa, en ny människa och så stifta fred” (Ef 2:15).

Det är budskapet denna Herrens dag: att vi tror på Honom som är Livets bröd och som sträcker ut sin hand till oss när vi som mest behöver den. Amen.

diakon Göran Fäldt