Ur Karmels bönetradition
Att be
Är bönen en viktig aspekt av livet som kristen?
Bönen är väsentlig i allt som är den kristnes liv, som för Jesus själv. lärjungarna som inte är förmer än Mästaren kallas på samma sätt att skriva in en tid där de stannar upp för att göra det han gjorde regelbundet men i frihet. Lärjungarna gör det också för att ”ett möte i vänskap, och i personlig kontakt med den vi vet visar oss stor kärlek, är en något helt nödvändigt”.
Kristus uppenbarar för oss att Gud älskar oss och väntar på ett gensvar i kärlek. Vi är kallade att älska Gud för Hans egen skull och att stanna i hans sällskap med vår tid som vi frivilligt ger Honom. Kristus hjälper oss att ge ett svar på vår kallelse i kärlek.
Vad är det som genomsyrar detta möte?
Det som kan få oss att komma vidare på bönens väg är just det som får oss att komma vidare på livets väg, det vill säga trons, hoppets och kärlekens väg. De verkliga stegen i livet är handlingarna. Handlingarna består i bönen av att tro på Guds ord och ha förtroende för Gud som är trogen sina löften och att älska Honom i varje nu.
Hur ber man?
Hur kommer man in i bönens liv?
Det är bra att redan från början välja ut en plats och bestämma tid för bönen. För att möta någon på djupet går vi mot vissa landmärken som vi kan utpeka i de tre orden kroppen, hjärtat och Anden.
Till Herren kommer vi sådana vi är i vår kroppsliga boning. Vi tar emot kroppen som är den Helige Andes tempel. Hjärtat är i det bibliska språket ett alla känslors centrum och vår djupare personlighet. Det finns ingen riktig bön utan den Helige Ande som är verksam.
Bönens liv är inte lätt men när vi har ödmjukhet nog att använda oss av dessa tre sätt och bli uppmärksamma på vår kropp och på vårt hjärta blir bönen aldrig utan resultat. Den bär alltid frukt även om det inte alltid märks omedelbart.
Att ta emot Ordet
Herren kommer före oss till detta möte. Hans Ord kommer före oss, Han är Gud som säger vem Han är i sin Son Jesus Kristus.
Bönen är svar till Gud och detta svar förutsätter att vi lyssnar till Ordet för att vårt svar till Honom skall vara ett svar ur den frihet vi har på djupet av oss själva.
Ge sitt liv
När vi har svårt att koncentrera oss kan vi överlåta oss till Herren som vi är i vår enkelhet. Vi gör oss fattiga för att ge Honom plats och vi ger Honom hela det liv vi fått av Honom.
Bönens frukt
Att bestämma oss för en viss handling av kärlek och medlidande omformar hjärtat och gör bönen fruktbärande i verkliga vardagssituationer.
Hur tar man itu med svårigheter i bönen?
Tidsbristen
Om vi vill vara Herrens tjänare måste vi göra som Han själv och ta paus för bön. När vi väljer sådan tid gör vi det bäst genom att vara realistiska och ta hänsyn till vardagens krav på oss. Att älska Kristus och vandra i Hans efterföljd på allvar har samma värde som hela vårt liv.
Koncentrationssvårigheterna
Det är ingen idé att jaga efter dem. Därför är det viktigt att ha tillgång till det skrivna ordet som ledtråd.
Farhågorna och bekymren
Koncentrationssvårigheterna berör tankarnas område men farhågor och bekymmer berör hjärtats. För att övervinna oron och bekymren som fyller hjärtat och söka ett friare förhållningssätt måste vi ändra vårt inre synsätt och be Fader Vår särskilt som skydd mot vår inre oro.
Känslan att bönen blivit tråkig
Många gånger har vi svårt med bönen därför att vi började på fel sätt. Fortsätter det att kännas tråkigt får vi acceptera det – men av kärlek!
Den tråkiga känslan kan vara en prövning och egentligen en inre röst som uppmuntrar oss att tjäna Herren utan att begära något i gengäld. Det är en inre kallelse att härda ut så länge det varar utan tanke på omedelbar belöning.
Frestelserna
Teresa av Avila förklarar att tiden för bön kan vara en tid för stor frestelse. Om det händer är det bäst att vända sig till Kristus och sedan säga att det vi önskar är att följa Honom och älska Honom och att samtidigt ta vår tillflykt till Hans hjärta.
Det svåra samtycket
Det här kan inträffa när vi inte klarar av att uttala detta ”ja” som vi vet vi är kallade att uttala. Vi måste komma ihåg att vi aldrig är ensamma. När vi inte av oss själva kan säga ”ja” ska vi be Jesus att säga det år oss.
Översättning från Le Carmel en France i februari 2019 för Katolsk Horisont, Göran Fäldt.
Inlägget kommer från sidan https://www.carmel.asso.fr/
Direktlänk till inlägget klicka här