En antik irländsk familjs julkrubba visas med de ursprungliga figurerna från 1950-talet. Statyerna av de tre kungarna lades traditionellt till på daghemmet på trettondagsfesten.  (foto: Patrick J. Passmore)

Den 12:e juldagen, trettondagen, har en särskild betydelse på Irland. Den är känd som "Lilla julen" – Nollaig Beag – eller "Kvinnornas jul" – Nollaig na mBan.

Traditionen för denna dag är att erkänna och uppskatta det hårda arbete som kvinnorna i det irländska hemmet lägger ner på julhelgens festligheter. Så de blir tackade och erkända – och får en paus från hushållssysslorna.

Traditionellt, på denna dag, skulle männen ta på sig hushållssysslor och göra teet, som ofta inkluderade en barmbrackkaka, som är en typ av fruktkaka. Detta gav kvinnorna en paus för att vila och träffa sina vänner och grannar, ta sig tid att besöka människor och njuta av en kopp kaffe och det sista av julkakan, samt dela en gåva i form av godis eller choklad som sparats just för denna dag. Det var medvetet avsett att återspegla en kultur av uppskattning för kvinnors bidrag under denna högtid. Damerna kan till och med dra sig tillbaka till den lokala puben, som vanligtvis är förbehållen män.

På Nollaig na mBan 1951 samlas vänner från klosterskolan för att komma ikapp efter julen. (Foto: Med tillstånd av Patrick J. Passmore)

Dolores Marshall från Tyrone, i norr, mindes sin katolska barndom i The Register.

"När jag växte upp i ett katolskt hem var trettondagsfesten alltid en helig dag av förpliktelser. Det var den sista dagen på skollovet, och jag minns att vi aldrig skulle ha gått tillbaka till skolan före den 6 januari."

Hon sa att det var den dag då de tre kungarna lades till på julkrubban.

"Vanligtvis då, någon dag senare, togs den försiktigt ner och lades undan", säger hon om julkrubban. "Jag minns att vänner till min mamma besökte huset på lille jul. Det var den sista lediga dagen innan allt var som vanligt igen."

Resterna av traditionen följs fortfarande, bland annat ett tackte, till exempel år 2024.

Enligt Niall Comer, lektor i iriska vid Ulster University, uppmärksammans den särskilt fortfarande på landsbygden. – Det finns delar av landet där traditionen lever kvar i någon form, säger han till The Register. Han pekade också på dokument i National Folklore Collection som bevarar förstahandsberättelser om specifika lokala folktraditioner som går tillbaka till Irland på 1930-talet.

Maudie Fahey spelade in detta folkminne från sin 42-åriga mor i Ballinasloe, Galway. "Trettondagen är den sjätte januari. Det är vår Herres högtid som har blivit känd. På kvällen före denna högtid, som kallas trettondagsafton, tänds 12 små ljus för att hedra denna högtid. För länge sedan var det alltid sav men numera är det stearinljus. Tolv säv drogs och torkades och doppades i talg. Sedan tändes de och rosenkransen lästes medan de brann."

Comer pekade på en notering i folkloresamlingen från en skola i Belvoir, Kilkishen, County Clare: "Denna högtidsdag, som kyrkan kallar trettondagsfesten, kallas alltid lilla juldagen. Den inträffar på den 12:e dagen efter jul, och giftermål inträffar aldrig förrän efter. Den infaller den 6 januari. Skolbarnen måste återvända igen när lovet är över."

"Ljusen tänds åter på kvällen före och på festens nätter", fortsatte inlägget. "Det är en riktigt fin syn på landet att se varje hus lysas upp; Faktum är att varje fönster har ett ljus. Husen som lyser upp på sidan av kullarna och bergen ser vackra ut och visar en storslagen anda av tro, eftersom ljuset är trons emblem. En del människor tänder tre ljus i köket för att hedra de vise männen."

Martina Purdy, en katolsk kommentator, pekade på den växande sekulära populariteten hos Nollaig na mBan, även om hon inte var medveten om det när hon växte upp.

"Det är en härlig tradition", säger hon till The Register. "Att tjäna är i katolsk tradition att betjäna; Och det är en ära att få börja tjäna, och att få andra att vila." Hon tillade med en gnutta humor: "Om min mor i Belfast hade känt till den här traditionen, tro mig, vi skulle ha hört talas om den! Vilken ursäkt som helst för att få min engelske far att laga mat!"

Traditionell barmbracklimpa för kvinnornas jul (Foto: Med tillstånd av Patrick J. Passmore)

Julieann Moran, generalsekreterare för Irish Synodal Pathway, har dragit paralleller mellan julen och synodalitet i det sätt på vilket specifik tid, rum och erkännande måste avsättas för kvinnor i kyrkans liv. Moran berättade för tidningen America att "Nollaig na mBan är en påminnelse om de ofta förbisedda bidrag som kvinnor ger till familje- och samhällslivet. Traditionen erbjuder en modell för hur kyrkan bättre kan värdera och lyfta fram kvinnors röster och ledarskap."

Faktum är att den lilla julen påminner de troende om vikten av att värdera och erkänna kvinnors bidrag i samhället och i kyrkan.

Claire Claydon, grundskolelärare och musiker från Ramelton, County Donegal, förklarade en nypremiär för festivalen.

"I Donegal har vi under de senaste fem eller sex åren haft ett återupplivande av firandet av Nollaig na mBan i form av en grupp kvinnliga musiker från hela Donegal för att fira Nollaig na mBan", sade hon till The Register.

"Det ska vara den dag då kvinnorna vilar och männen liksom tar över de traditionella rollerna som kvinnor som lagar mat och sopar golv, och kvinnorna går på sociala samtal och sånt. Så vi har vår sociala kallelse, och det är att gå på teater", tillade hon. "Vi har naturligtvis repetitioner och allt det där – och vi träffas för att spela en sorts irländsk musik, andlig musik, vad som än passar. Vi vet inte om det är männen som sopar golven, men det är vad vi gör!"

Tracy Harkin, en katolsk mor till åtta barn, berättade för The Register att det verkligen är en speciell dag för familjer.

"Att avsätta denna speciella dag påminner oss som mödrar om att vi är hemmets hjärta och alla våra ansträngningar för att göra julen speciell i vår lilla huskyrka uppskattas varmt av våra familjer", sa Harkin.

"Vi minns inte bara den här generationen mammor, utan också de generationer som har gått före. Minnen av våra mödrar kommer att delas och favoritballader kommer att sjungas. Det är en vacker och gripande fest."

Patrick J. Passmore

Patrick J. Passmore  är författare och kommunikationsrådgivare för St. Brigid Media baserad i nordvästra Irland.

Till svenska, januari 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: "Jesus kommer att ligga i det här hemmet i natt": Jul på Irland

Läs också: Sekulariseringens ormar i Irland

Läs ochså: Catholic Gap Year Program i Irland förbereder unga människor för livslång mission

Läs också: "St. Brigid's Song" har premiär för att markera 1 500-årsdagen av det irländska helgonets död

Läs ochså: Irländska väljare avvisar konstitutionell översyn av moderskap och familj

Läs ochså: Det irländska etablissemangets nedsättande av det kristna arvet får sitt första genmäle genom ett överväldigande nederlag i folkomröstningen