”Moderskapet sett mot bakgrund av förbundet”

”Vi återvänder nu i vår meditation till protoevangeliets bibliska exempel med ”kvinnan”. ”Kvinnan” som moder och första lärare för den mänskliga varelsen har ett specifikt företräde framför mannen. Undervisningen är föräldraskapets andliga dimension.

Moderskapet är visserligen beroende av mannen men sätter ändå, särskilt i den biofysiska meningen, ett väsentligt kännetecken på barnen under hela den tid då de växer som personer. Moderskapet förefaller i den biofysiska meningen vara passivt på grund av det faktum att det nya livet ”utvecklas och formas” i henne och i hennes kropp, men hennes kropp medverkar ändå i denna process på djupet.

Samtidigt uttrycker moderskapet i sin personetiska betydelse en mycket viktig kreativitet å kvinnans sida. Det som är verkligt mänskligt i en ny mänsklig varelse är huvudsakligen beroende av den och därför uppvisar också kvinnans moderskap i den meningen en särskild kallelse och en särskild utmaning för mannen och hans faderskap.

Det bibliska exemplet på ”kvinnan” når sin höjdpunkt i Guds Moders moderskap. Orden i protoevangeliet (Första Moseboken 3: 15), ”jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan”, får här en levande bekräftelse. Vi ser att Gud påbörjar ett nytt förbund med mänskligheten genom Marias modersord ”må det ske med mig”. Detta är det eviga och slutgiltiga förbundet i Kristus, i hans kropp och blod, hans kors och uppståndelse. Just därför att detta förbund skall fullbordas i ”kropp och blod”, har det sin början i modern. Endast tack vare henne och hennes jungfruliga och moderliga ”fiat”, kan han säga till Fadern: ”En kropp har du danat åt mig. Se, här är jag. Jag har kommit, Gud, för att göra din vilja” (jfr Heb 10: 5, 7).

Moderskapet har införts i den förbundsordning som Gud stiftat med mänskligheten i Jesus Kristus. Varje enskild gång moderskapet upprepas i människans historia står det alltid i ett förhållande till det förbund som Gud har upprättat med den mänskliga rasen genom Guds moders moderskap. Bär inte Kristus vittnesbörd om denna verklighet när han svarar på kvinnans utrop i folkmassan som välsignade honom för Marias moderskap: ”Saligt det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat!”? Jesus svarar:” Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det” (Luk 11: 27- 28).

Jesus bekräftar meningen med moderskapet med hänvisning till kroppen, men pekar samtidigt på en ännu djupare mening, som hör samman med den andliga ordningen. Det är tecken på förbundet med Gud som ”är ande” (Joh 4: 24).

Detta är sant framför allt när det gäller Guds moders moderskap. Varje kvinnas moderskap är, när man ser det i evangeliets ljus, på liknade sätt inte bara ”av kött och blod”. Det är nämligen ett uttryck för att lyssna på den levande Gudens ord på djupet och att vara inställd på att ”bevara” detta Ord, som är ”det eviga livets ord” (jfr Joh 6: 68). Det är just därför som de som föds av jordiska mödrar, söner och döttrar av den mänskliga rasen, får makten att bli ”Guds barn” (jfr Joh 1: 12) av Guds Son.

En dimension i det nya förbundet i Kristi blod kommer in i mänskligt föräldraskap och gör det till en verklighet och en uppgift för ”nya skapelser” (jfr 2 Kor 5: 17). Varje mänsklig varelses historia passerar över kvinnans moderskapströskel; att gå över den är villkoret för ”uppenbarandet av Guds barn” (jfr Rom 8: 19).

”När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen” (Joh 16: 21). Jesu första ord talar om ”barnafödandets plågor” som hör till arvet efter ursynden; samtidigt kan man förstå av hans ord att det finns ett samband mellan kvinnans moderskap och påskmysteriet. Ty detta mysterium innefattar också moderns sorg vid korsets fot – den moder som genom tron deltar i sin Sons ofattbara, ”självuttömmande” mysterium. ”I människans historia är detta kanske trons ’kenosis’ i sitt djupaste uttryck.”

Johannes Paulus II

Svensk översättning, 2012, Göran Fäldt, Katolska Utskottet för Äktenskap och familj, Skriftserien nr 6, Imprimatur, Biskop Anders Arborelius, 4 januari 2012.

För hela dokumentet, se mulierisdignitatemovers02.pdf (katolskakyrkan.se)