Tänk er att det är Synod och att knappast någon utanför vissa kretsar kommer med. Fråga folk i hemförsamlingen om de får ut något av den. 99 % skulle antagligen säga nej, inget. Det hindrar ju inte att ett och annat av det som sägs och sker är underhållande.

Nu har en italiensk kyrkorättsbevandrad kvinna begärt att Guds folks sammansättning skulle återspeglas i rådgivande styrelser. Allt som damen i princip brydde sig om var att fler kvinnor borde ingå i styrelserna.

Professorskan från Piecenza lär också redan ha föredragit sina teser i kardinalsrådet, och man får bara hoppas att hennes förvirrade teser inte efterlämnat något bestående intryck i kardinalernas råd, eftersom det egentligen bara handlar om  osminkad, rå och naken kraft.

Damen gick sedan hårt åt kyrkorätten och hävdade att den bara delvis infört ”den nya teologin” och genomfört ”Andra Vatikankonciliets kyrkolära”. Hon beklagar att all makt fortfarande ligger kvar hos prästerskapet och att de ”synodala gremierna” bara får rådgivande funktion.

Och i stället för den monarkiska hierarkimodellen bör en ”synodalmodell” komma. Vad är det för teologiskt ”flum”! Det visar sig att det i mycket bara handlar om osminkade och råa maktfrågor och ingenting annat.

Man borde inte låtsas någonting. Under Romsynoden syns kyrkfolket inte ens på bild eftersom det vanliga kyrkfolket knappast haft tid att vara med på ett sådant fyra veckor långt arrangemang.

Det vanliga kyrkfolket är bland annat hårt arbetande människor som har några få veckors semester och det är kvinnor och män i familjerna som anstränger sig att under hela året förmedla tron på Jesus till sina barn. Det vanliga kyrkfolket består främst av många kvinnor som går dagligen till den Heliga Mässan och som därigenom är verkligt bidragande till Kyrkans liv. Det vanliga kyrkfolket är de många familjerna som på söndagen kommer till den Heliga Mässan med sina barn och bemödar sig att leva ett gudfruktigt liv.

De ”vanliga” i kyrkfolket har inte under synodens förberedelsetid blivit tillfrågade om de behöver synoden. De tillfrågades inte ens vem, eller vilka, de skulle vilja företräda dem i Rom.

De som inbjöds, efter några kardinaler och biskopar, var ”övriga misstänkta” och ”kyrkoproffsen” med bra kontakter. Också företrädare för ”pressure groups” som kunde räkna varje timme i synoden som betald arbetstid. Företrädarna kunde representera alla möjliga, men inte nödvändigtvis vanligt kyrkfolk.

Eller tror någon på allvar att en viss Tatjana Disteli och en Helena Jeppesen-Spuhler som skickats till Rom av de schweiziska biskoparna som representanter för de troende katolikerna i Schweiz? Tatjana Disteli är generalsekreterare för Aargauer Landeskirche och Helena Jeppesen-Spuhler är medarbetare i Fasteaktionen. Tror någon att en icke namngiven kvinnlig teolog från Linz är representant för troende i Österrike? Om det då är tal om att kyrkfolket är representerat på Synoden i Rom är det ett klumpigt etikettbedrägeri.

Roland Noé

Till svenska i oktober 2024 för Katolsk Horisont, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.kath.net

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Synoden prioriterar trendiga trender framför evangelisation

Läs också: Hur "Special Interest Advocacy" fungerar vid synoden om synodalitet