Biskop David Tencer från Reykjavik, Island, spelar ukulele under en pilgrimsfärd till Rom i början av februari 2025. (foto: Mateusz Opila och Mateusz Pasikowski via EWTN News)

Katolicismen växer i de nordiska länderna – till stor del på grund av tillströmningen av invandrare till norra Europa – inklusive det avlägsna landet Island, där biskop David Tencer leder en livlig, mångkulturell kyrka.

Biskop Tencer besökte Rom tidigare denna månad som en del av en jubileumspilgrimsfärd sponsrad av den nordiska biskopskonferensen, som samlade uppskattningsvis 1 100 katoliker från Danmark, Finland, Norge, Sverige och Island för att be i den eviga staden.

Den katolska kyrkan i Reykjavik på Island, biskop Tencers stift, består till 90 procent av utlänningar och har katoliker från 172 olika länder, berättade biskopen, med sitt karakteristiska kapucinskägg, för The Register i Rom före pilgrimsfärden.

Han tillade att om man skulle göra en undersökning i katedralen på en söndag skulle man kunna hitta minst 50 olika språk som talas.

"Vi säger alla att vi är katoliker, men vi är alla mycket olika katoliker", sa den 61-årige franciskanermunken David Tencer. Att förena de olika kulturerna och språken kan vara en utmaning, men dessa skillnader är också en möjlighet till ömsesidigt berikande.

Biskop Tencer förklarade att mångfalden också är ett exempel för den icke-religiösa isländska befolkningen, som ser vittnesbörd från människor från många olika länder och kulturer som tillhör samma kyrka och firar liturgierna tillsammans.

Det finns bara 15 500 registrerade katoliker på Island, men det verkliga antalet är lätt tre till fyra gånger så många, sade han.

Missionär på Island

När fader Tencer först kom till Island som missionär 2004 talade han lite engelska och ingen isländska. Han skämtade om att isländska inte är ett svårt språk i allmänhet – "små barn talar isländska" – men det var inte lätt för honom att lära sig i början.

"Det betyder att jag inte kom som en missionär som kommer med något till er, utan det var jag som behövde hjälpen", förklarade han och tillade att den här upplevelsen gjorde honom ödmjuk.

Att vara missionär på Island skiljer sig också från att vara missionär i ett fattigt eller underutvecklat land, eftersom "de inte behöver den katolska kyrkan för skolorna, för sjukhusen", förklarade han. "Det enda de behöver på Island är att se vad det innebär att vara katolik." Så det är vad kyrkan på Island försöker göra.

År 2015 fortsatte biskop Tencer sin mission på Island, nu som biskop av Reykjavik – och insisterade på att även om han gick från en "lantlig" missionärsmunk till en biskop, kommer han alltid att vara "broder David" – inklusive skägg.

Kallelse i Slovakien

Humor är något som kommer naturligt för biskop Tencer, som ofta skämtar på sin egen bekostnad. Skratt, sa han, var en vanlig del av hans barndom när han växte upp i en stor katolsk familj i Slovakien. Det har att göra med hans biskopliga motto: Gaudium et Spes ("Glädje och hopp").

Som det sjunde av tio barn var hans uppfostran "inte exemplarisk", utan där den katolska tron var en del av den normala vardagen för honom och hans nio syskon.

Ett exempel han gav var att det aldrig var upp till debatt om man skulle gå till söndagsmässan eller om man skulle be sina dagliga böner, men familjen brukade inte recitera böner som rosenkransen tillsammans, eftersom, som biskop Tencer berättade det, "vi är en mycket lycklig familj och en skrattande familj ..."

"Ibland var det ett stort problem att be tillsammans, eftersom någon började skratta, så", tillade han med ett skratt, "bönen avslutades eftersom min mamma sa: 'Gå – jag vill inte be mer med dig för du skrattar.'"

En annan influens på hans kallelse var hans deltagande i församlingslivet som altarpojke från omkring 5 års ålder tills han prästvigdes vid 23 års ålder.

Efter flera år som stiftspräst kände han en dragning till ordenslivet, och med sin biskops tillåtelse inträdde han i kapucinerorden.

Lita på katolska ungdomar

Under de senaste åren har biskop Tencer börjat bli känd – bland annat av påven Franciskus – för sitt yviga skägg, vilket inte är ett typiskt drag för de flesta högt uppsatta präster.

År 2018 befann sig kapucinen på en större scen i och med sitt deltagande i Vatikanens ungdomssynod, där han delade med sig av sitt perspektiv på kyrkans framtid.

Biskop Tencer berättade för The Register att han trodde att en del språk i de förberedande dokumenten för synoden avslöjade en brist på tillit till unga människor, så detta är vad han försökte ta upp i sin tre minuter långa presentation för de cirka 300 synoddeltagarna, av vilka de flesta var biskopar.

"Jag var väldigt arg, verkligen väldigt arg", förklarade han, "för jag sa: 'Vad innebär det att vi tycker om att hjälpa ungdomarna när vi inte litar på dem?'"

Biskop David Tencer deltar i en presskonferens i Vatikanen den 17 oktober 2018. (Foto: Daniel Ibáñez/EWTN)

Han gjorde en förutsägelse, han sade: "Och min profetia är att den katolska kyrkan kommer att växa efter 30 år, eftersom den katolska kyrkan växer ... Och det kommer att hållas en synod. Och efter dessa 30 år kommer ingen av oss att delta i denna synod eftersom vi alla kommer att vara döda, men det kommer att finnas en ny man i vit dräkt här, och det kommer att finnas nya män här runt omkring mig, biskoparna, och den katolska kyrkan kommer att vara vacker och bestå."

"Och den nye påven och de nya biskoparna", fortsatte biskop Tencer, "kommer att vara dessa ungdomar som vi inte litar på i dag. De är de framtida biskoparna, och de är de framtida påvarna och teologerna och alla de människor som arbetar på biskopssynoden."

"Om vi kan lita på dem eller inte är vårt problem, men kyrkan kommer att fortsätta", underströk han.

Kallelser på Island

Biskopen i Reykjavik har samma inställning till frågan om prästkallelser i sitt stift och på andra håll. För det första är han inte rädd för att det ska finnas "tillräckligt med goda katoliker" i de yngre generationerna.

Det finns många goda katoliker bland dagens unga, sa han, även om han håller med om att de skiljer sig från hans generation.

När alla som är över 40 år dör "kommer kyrkan att leva vidare och kanske vara lite av en annan kyrka", sa han, "men det spelar ingen roll vad vi tycker. Det viktiga är vad Gud gör."

Biskop Tencer har burit med sig det perspektivet när han leder kyrkan på Island in i dess växande framtid.

"När jag började som biskop var det en ganska svår situation eftersom jag var den yngsta prästmedlemmen i stiftet", minns han. "Så jag sa: 'Jag är ledsen, men vad väntar du på? Vi måste ändra på något.'"

Biskop Tencer sa att problemet inte kan vara att det inte finns några kallelser, "eftersom Herrens löfte är att det kommer att finnas kallelser". Problemet, tänkte han, kunde vara att de inte fostrade dessa kallelser.

Och efter nästan 10 år som ledare för Reykjaviks stift ser biskopen i dag frukt.

Stiftet hade sin första prästvigning efter många år 2023, och det har för närvarande två seminarister under utbildning. – Så jag är absolut inte rädd för Reykjaviks stifts framtid, säger han. "Vi har gott om präster ... i potenza (potentiellt)."

Hannah Brockhaus

Hannah Brockhaus är Catholic News Agencys korrespondent i Vatikanen.

Till svenska, februari 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Intervju med Kardinal Anders Arborelius: I Sverige håller antikatolska fördomar på att försvinna

Läs också: Kardinal Parolin viger ny biskop av Oslo och lyfter fram den Helige Andes vägledning

Läs också: Biskop Erik Varden: Hur min favoritbok i Bibeln – Hesekiel – förbereder oss för ett möte med det gudomliga

Läs också: Norska biskopar och ett 30-tal kristna grupper skriver under deklaration mot genusideologi

Läs också: En milstolpe för enighet: Första norska katolska bibelutgåvan lanserad

Läs också: Norge börjar förbereda sig för Olavsjubileet 2030