Eva Vlaardingerbroek. (photo: Courtesy photo / Eva Vlaardingerbroek)

AMSTERDAM — Eva Vlaardingerbroek, är en populär holländsk rättsfilosof och politisk kommentator. Hon har blivit känd de senaste åren för sin kritik av de allt mer framträdande sociala ideologierna i det samtida västerländska samhället. Hon kommer, tillsammans med sin far, att upptas i den katolska kyrkan på söndag.

Född av en katolsk mor och protestantisk far, blev Vlaardingerbroek, 26, uppfostrad som kristen, men det var covid-19-pandemin som väckte henne till verkligheten av den andliga strid som världen står inför, och en insikt om att den katolska tron är "det mäktigaste vapnet" mot dagens moraliska relativism.

I denna e-postintervju, den 19 april, med National Catholic Register, berättar Vlaardingerbroek mer om sin resa till tron, hur i hennes erfarenhet onda övernaturliga krafter ökar sitt motstånd när man talar om sin kärlek till Kristus, men hur detta också visar behovet av att vara kompromisslösa och modiga i att bekämpa vår tids allvarliga ondska, vare sig de är genusideologi, radikal feminism eller transhumanism.

Vlaardingerbroek sa: "Om vi inte tar våra fiender på tillräckligt stort allvar, och om vi inte ens vågar uttala oss för Kristus, efter allt han har gjort för oss, hur förväntar vi oss då att vinna?"

Eva, kan du berätta lite om din uppväxt? Var dina föräldrar och din familj religiösa och påverkade de dig antingen för eller emot att bli katolik?

Jag föddes i Amsterdam 1996 och min yngre bror och jag växte upp i en mindre stad inte så långt därifrån. Både min mamma och pappa är kristna och arbetar i den klassiska musikbranschen. Min mamma är katolik; min far var protestant, fram till idag (han och jag kommer båda att upptas den 23 april) – så jag introducerades till båda trosriktningarna. Även om jag aldrig upplevde en troskonflikt mellan min mamma och min pappa när jag växte upp, märkte jag skillnaderna när jag träffade min utökade familj på födelsedagsfester. Anledningen till det är förmodligen att min farfar är en starkt troende (numera pensionerad) reformert pastor och teolog av Gamla testamentet.

Även om jag definitivt skulle säga att jag var "uppfostrad" kristen och hade förmånen att växa upp och lyssna på den mest underbara katolska musiken dagligen, kände jag aldrig att mina föräldrar pressade mig att gå till kyrkan eller be. Ingenting har någonsin ålagts mig. Om något – när jag ser tillbaka – önskar jag att mina föräldrar kanske hade pushat mig lite mer när det gällde att utöva min tro. För även om jag haft perioder i mitt liv när jag inte var särskilt intresserad av kyrkan, har jag alltid trott på Gud, så länge jag kan minnas.

Jag döptes i den protestantiska kyrkan och gick i den protestantiska kyrkan i flera år som barn, tills min far bestämde sig för att gå med min mamma till mässan för ungefär 15 år sedan. Han bestämde sig för att gå med henne, eftersom han var trött på hur politiserad (vänsterinriktad) vår protestantiska kyrka hade blivit. Jag gick med dem, men som alla tonåringar kände jag att jag inte hörde hemma (i en allmän mening) i mässan, eftersom jag inte officiellt var katolik och då började jag gå i kyrkan mindre ofta.

Återigen, även om jag aldrig ifrågasatte min tro på Kristus, så förändrades inte min attityd mycket som student. Om något, så plockade jag ofta russinen ur kakan när det gällde de båda trosuppfattningarna och jag gjorde aldrig riktigt en medveten ansträngning för att bestämma mig för om jag ville vara protestant eller katolik. Min tro spelade tyvärr inte en särskilt central roll i mitt liv.

Vad var det som personligen drog dig till den katolska tron, och när insåg du att den katolska kyrkan är den enda sanna tron som grundades av Kristus?

Under den sista tiden av mina studier och i början av min karriär inom politiken, upplevde jag många motreaktioner för mina konservativa politiska åsikter. Jag blev snabbt ganska van vid känslan av att bli avstängd från att uttala obekväma sanningar, men något – jag tror för många av oss – förändrades i grunden under pandemin. Att gå emot etablissemangets berättelse gjorde att du inte bara avbröts "socialt", det fick dig att avbrytas "lagligt" den här gången.

Under den tiden insåg jag helhjärtat att vi inte bara utkämpar en politisk kamp (höger mot vänster), utan att vi har att göra med en andlig kamp (gott mot ont). Den snabbhet med vilken människor var redo att fördöma dem av oss som inte ”följde vetenskapen" och den snabbhet med vilken våra regeringar avskaffade våra konstitutionella rättigheter, var en sann väckarklocka för mig. Ondskan var inte något som bara existerade under vissa tider (av krig) i historien. Det öppnade mina ögon för det faktum att ondskan är mycket levande - och att tyvärr många människor kan förföras av den väldigt, väldigt snabbt.

Jag började märka att när jag argumenterade mot vaccintvånget, till exempel, räckte inte ett rent utilitaristiskt argument för mig. Jag ville inte bråka om huruvida vaccinet stoppade smittspridningen eller om det var motiverat att regeringen tvingade på oss det av medicinska skäl. Jag ville inta en moralisk hållning. Och den enda moraliska ståndpunkten som verkade rätt för mig var att jag skapades till Guds avbild, att min kropp är ett tempel och att mina (kroppsliga) rättigheter gavs mig av min Skapare och därför är omistliga. Mina rättigheter gavs inte till mig av regeringen, som kunde, och helt klart skulle, ta dem ifrån mig när som helst, utan de gavs till mig av min Skapare, av Gud.

Så det var precis vad jag började säga i den offentliga debatten. Jag började att öppet involvera min tro i mina politiska kommentarer och jag bestämde mig direkt för att jag aldrig mer skulle kompromissa med det. Jag upplevde vad som händer när du kommer ut och talar om din kärlek till Kristus: De onda krafterna i världen blir starkare, för det finns inget de hatar mer än vittnesbörd, men de goda krafterna i mitt liv är också hundra gånger starkare och jag blev starkare.

Det fick mig att tänka på min tro. Jag insåg snabbt att tiden för att plocka russinen ur kakan borde vara över, men jag visste inte vilken kyrka jag skulle gå med i, så jag bestämde mig för att ta mig tid. När jag tillbringade en tid i Amerika gick jag till många "icke-konfessionella" kyrkor där jag träffade de mest underbara, hängivna kristna jag någonsin träffat. Men i de stora kongresscentrens kyrkor saknades något. Och så hittade jag professor Peter Kreefts tal på YouTube. Jag tittade på hans innehåll i timmar i sträck tills jag snubblade över hans video som heter "Sju skäl till varför alla borde bli katoliker." Jag såg den, och jag kunde helt enkelt inte argumentera mot vad han sa. Allt var vettigt. Från det faktum att Kristus själv grundade kyrkan, till helgonens betydelse, till eukaristins verkliga mirakel. Jag visste att jag var tvungen att göra ett val.

Och under förra årets julmässa var det precis vad jag gjorde. Jag kände i mitt hjärta att jag ville bli katolik. När jag kom hem från mässan fick jag en god jul-hälsning från min kära vän och medkämpe Fader Benedict Kiely, som jag hade träffat på National Conservatism Conference i Bryssel ett år tidigare. Han önskade mig en god jul och frågade mig när jag skulle bli katolik. Det finns inget som heter tillfälligheter och resten är historia.

Vilka delar av katolicismen lockade dig särskilt?

Transsubstantiation var nyckeln för mig. Som protestant förkastade jag konceptet, jag kände att jag aldrig skulle kunna rationalisera det, så jag valde argumentet "det är symboliskt". Men när du läser i Skriften, vad Jesus själv sa, så är han kristallklar. Det är inte alls symboliskt. Och även om jag inte kan rationalisera det, tror jag på det; för om Kristus sa att det är så, så är det så. Så då finns det inget annat val än att bli katolik.

Nederländerna har liksom alla Beneluxländer ett rikt katolskt arv men verkar nästan helt gett vika för sekularismen, som har dominerat politiken och samhället. Hur navigerade du dig igenom en sådan rådande modernism och liberalism för att hitta den katolska tron?

Det mest kraftfulla vapnet mot vänsterrelativismen är den katolska tron. Vad är bättre, i en tid då folk säger "allt går," än att säga "nej"? Det finns något som heter skönhet, det finns något som heter godhet, och det finns något som heter sanning. Han är Sanningen, Vägen och Livet. Och det kommer aldrig att förändras. Den katolska läran förblir densamma, oavsett vem som är påve eller vilken turbulens kyrkan går igenom som institution. Läran har och kommer alltid att stå emot tidens prövningar, eftersom han själv grundade kyrkan.

Hur ger evangeliet, och den katolska läran i synnerhet, dig hopp och mening i livet och i ditt arbete som politisk kommentator?

Jag försöker se till att alla mina åsikter överensstämmer med min tro. Jag kanske har fel i vissas ögon, men för mig är det essensen. Det är drivkraften bakom min aktivism, för som katolik vill jag inte sitta still, tro handlar trots allt också om goda gärningar.

Naturligtvis finns det alltid utrymme för förbättringar, men jag gör det till mitt uppdrag att stå upp för konservativa värderingar, frihet och människors rättigheter. Jag gör det till mitt uppdrag att stå upp för vanliga människor som anses osynliga av etablissemanget. Det smärtar mig att se hur människor kämpar i vårt samhälle och stämplas som beklagliga av våra globala eliter. Det är inte vad Kristus lär oss.

Politiskt och socialt sett tror jag att vi lever i otroligt mörka tider. En upp och nervänd värld, där folk kallar män för kvinnor, kvinnor för män; en värld där människor kallar det onda för gott och gott för ont, som beskrivs i Jesaja 5:20. Men jag litar på Gud, och jag vet att ljuset lyser i mörkret, och att mörkret inte har övervunnit det. Inget ger mig mer hopp än det. Det goda kommer att vinna eftersom Kristus redan har besegrat döden och gjort oss fria. Därför fruktar jag Gud mer än jag fruktar människorna.

Vi är frälsta genom honom, oavsett vad som händer här på jorden. Jag försöker komma ihåg att vad människor tycker om mig på den här jorden inte spelar någon roll, jämfört med vad Gud tycker om mig. Han och sanningen är det som leder mig i mina politiska strävanden.

Du har ofta uttalat dig mot globalismen och dess skadliga effekt på Nederländerna, tydligast i de holländska böndernas protester men också på andra områden som det auktoritära COVID-19-svaret och den stora återställningen (The Great Reset). Hur kan katoliker uppmärksamma andra på farorna med dessa trender på ett effektivt sätt som också ger människor hopp för framtiden?

I mitt tal "Förkasta Globalism: Omfamna Gud" vid National Conservatism Conference i Bryssel 2022, som kan ses på YouTube, talade jag om vad jag tycker att kristna bör göra i kampen mot globalism och transhumanism i stora drag.

Jag sa: "Vi bekämpar en så stor ondska att vi bara kan vinna, med honom på vår sida. Och vi har honom på vår sida. Men om vi lägger vår energi på att gömma honom, varför skulle han finnas där för oss?”

Och jag menar det. Huvudbudskapet är: Du måste säga ifrån. Vi måste inse att vi har att göra med en ond ideologi som i grunden är emot allt vi som katoliker står för, om vi vill ha en chans att kämpa.

Problemet är att många kristna faller för de "vackra ord" som globalisterna använder för att sälja sina planer till oss. Oavsett om det är klimatförändringar, covid eller transhumanism, presenterar de sina "lösningar" under täckmantel av jämlikhet och ädla förevändningar, men i själva verket, om du tittar på vad de verkligen föreslår, kokar det alltid ner till att dessa människor vill att spela Gud. Och de lösningar som de erbjuder - vaccinpass, transhumanism, "rädda planeten" - livnär sig alltid på människors rädsla för döden. Vilket tyvärr, om du tror att detta liv på jorden är allt som finns, inte är konstigt att man är rädd för.

Så vad jag tror måste göras är att kristna, särskilt katoliker, öppet avvisar alla typer av kulturell eller religiös relativism. Tanken att "du kan få ha din sanning och jag har min," är vad jag tror exakt vad djävulen vill att folk ska säga.

Naturligtvis kan du ha din åsikt och jag kan ha min, men det finns något som heter Sanningen: Kristus är Sanningen, Vägen och Livet. Om vi verkligen tror på det borde vi säga det. Högt. Moral baserad på sekulära värderingar är som ett hus utan grund. Huset kan se fint ut från utsidan, det kan byggas av trevliga, välmenande människor, men det håller inte.

Om vi inte tar våra fiender på tillräckligt stort allvar och vi inte ens vågar uttala oss för Kristus, efter allt han har gjort för oss, hur förväntar vi oss att vinna?

Du har ofta också kritiserat feminism. Hur skadligt är det för samhället enligt din åsikt, och ser du denna och andra samtida sociala missförhållanden (könsideologi, samkönade "äktenskap" etc.) som en del av den andliga kamp du beskriver, som man mest effektivt utkämpar som en praktiserande katolik?

Genusideologin och feminismen är förmodligen de mest skadliga ideologierna som finns för kvinnor (och män för den delen) eftersom det hindrar människor från att gifta sig, bilda familj och bli riktigt lyckliga och uppfylla sin (moraliska) plikt.

Min generation har fått höra att vi inte borde gifta oss eller skaffa barn, för det hela är bara en förtryckande social konstruktion skapad av patriarkatet för att hålla dig nedtryckt. Och dessutom är det dåligt för klimatet att skaffa barn, så bry dig bara inte. … Och utöver det får vi veta att vi kan sova så mycket vi vill och om du blir gravid kan du göra abort, för det är din kropp, ditt val.

Det är ärligt talat djävulens verk. Inget mindre. Och han har tyvärr vunnit mark. Jag har svårt nu för tiden att finna människor i min ålder som inte har blivit helt indoktrinerade med woke-ideologin. De flesta av mina samtida tror verkligen att dina känslor eller hur du "identifierar dig" är indikatorn på ditt kön.

Och återigen, den enda lösningen jag ser på detta problem är att vara hänsynslöst kompromisslös. Gud skapade Adam och Eva, inte 73 olika kön. Det är människan som försöker vara sin egen lilla gud, som aldrig har fungerat och aldrig kommer att fungera. Och vi vet det. Min generation är helt olycklig. Så det bästa vi kan göra som katoliker är att berätta för folk att det finns ett alternativ som du kan följa. För det finns och han har ett namn: Jesus Kristus.

Edward Pentin

Översättning för Katolsk Horisont, April 2023: Lena Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här