Från Sankt Franciskusbasilikan har man utsikt över landskapet kring Assisi (foto: Brad Ingram / Shutterstock)

Vi firar “Skapelsedagen”, eller “Skapelsens festdag”, eller “Världsbönedagen för Skapelsen”, den 1: a september. Det kommer tillbaka som årstiderna i god tid som en vana men med det undantaget att man inte kan ta det för givet. Poängen är att tänka lite mer på skapelsen som mysterium som påverkar oss på djupet. Den är undret ur vilket allt kommit till. Blommorna, glaciärerna, sparvarna och valarna är under.

“Se på himlens fåglar, se på ängens liljor” (Matteus, 6:26-34). Det är Jesus som tycker att vi kan lägga märke till det som finns runtomkring oss och känna tacksamhet över det vi får se med egna ögon. Vi kan ta till oss universums klanger och tonsättningar och lyssna på den stora världskonserten och försöka sjunga med och inte bryta av, som vi ju ändå gör så ofta.

Vi kan uppleva något av detta i Assisi och försöka oss på det enkla och vackra ”lalala” som vår mästersångare, Guds lille fattige, Poverello, bjuder in oss till. För åtta hundra år sedan blev Franciskus av Assisi en ”maestro” också för vår bekymmersamma tid och en pedagog som vi kanske inte följer med så uppmärksamt som vi skulle behöva. Han kan lära oss att se alla ting med förundran och upptäcka hur bönen, tacksamheten och omtanken hänger ihop. Nästa år firar vi Solsångens åttahundraårsjubileum!

Det är ett mycket gammalt historiskt datum i den judiskt-kristna traditionen. Solsången, Sången till Broder Sol, har länge varit symbol för världens skapelse. Den första september ansågs i den österländska kyrkan vara det ögonblick då Gud började skapa universum, vilket också förklarar varför deras liturgiska år börjar då. Det sammanfaller med högtiden Rosh Hashanah som är det judiska nyåret, som också infaller i september men med rörligt datum. På denna festdag förkunnar den judiska liturgin: ”Idag är dagen för världens skapelse.”

Den Ekumeniske Patriarken Dimitrios har redan 1989 i trohet mot traditionen och i studiet av tidens oroväckande  geofysiska tecken gjort den första september till en böndag för skapelsen.

Det ekumeniska patriarkatets ursprungliga inbjudan till hela den kristna familjen handlade om att frambära ”böner och vädjanden till allas Skapare, både som tacksägelse för den stora gåva Skapelsen är, och bön om beskydd av Skapelsen och för att rädda den.” Det är vad vi länge har gjort den 1 september i ekumenisk anda.

Kyrkan i Italien har troget hållit fast vid denna bönens dag sedan 2006 och påve Franciskus har fastställt den som Världsböndag för Skapelsen i den universella Kyrkan 2015. Den bär frukt men åtagandet är långt från att nå målet. Vi måste förnya vår tro på Gud Skaparen och förbinda oss att värna det skapade.

“De skapade varelsernas sång”, som ”Solsången” också kallas, kommer att inspirera oss på många sätt under firandet. Blicken vänd mot Skaparen och de skapade varelsernas betraktande, är de två nyckelbegrepp vi lättast kan urskilja under vårt firande. Franciskus är inte bara tacksam för alla varelser utan dröjer sig kvar hos dem. Han går igenom egenskaperna. Han betraktar dem med sitt lugn och hjälper oss att inte ha för bråttom eller bara se till det ytliga. Det är ju tyvärr ofta vår inställning till tingen. Här däremot kommer tingen upp i nivå med en broderlig närhet, som i ”Broder Solen”, ”Syster Måne”, ”Syster Vatten” och det som finns längre bort. Skaparen och det skapade har en slags samhörighet. Vi kan inte förstå dem var för sig, utan bara tillsammans. Vad vi kan göra på Skapelsedagen är då att ägna hela vår uppmärksamhet åt Skaparen. Då kan också Skapelsen tas emot av oss som en dagsfärsk gåva!

Stiftet Assisi-Nocera Umbra-Gualdo Tadino, med stiftet  Foligno och Laudato Si' Movement, organiserar den traditionella ekumeniska gudstjänsten för stiften tillsammans den 1 september som i år valt temat ”Hopp och gärningar i Skapelsens ljus”.

Vallfärden Assisi-Gubbio utgår på morgonen från Sanktuariet i gamla katedralen där Franciskus döpts och följer den väg Franciskus tog efter att ha avsagt sig alla jordiska egendomar 1206. Vi kommer till Gualdo Tadino på eftermiddagen där den Salige eremiten Angelo levde ett liv i bön och tystnad, omgiven av naturens skönhet. Stiftets Skapelseårstid fortsätter sedan med flera programpunkter fram till 4 oktober som är S:t Franciskus’ festdag. Det blir på initiativ av andra medverkande.

Vi känner oss därför förenade med alla kristna i världen som också vill fira Skapelsedagen nu på söndag. Må tonerna till ”Solsången” på nytt stiga upp mot himlen: Laudato si’, mi’ Signore, cum tucte le tue creature! — “Lovad vare Du min Herre, med alla dina skapade varelser!”

Ärkebiskop Domenico Sorrentino

Ärkebiskop Domenico Sorrentino är biskop i stiften Assisi-Nocera Umbra-Gualdo Tadino och Foligno, Italien. Artikeln som först publicerades på italienska biskopskonferensens websida Avenire på italienska har översatts till engelska från italienska och publicerats på nytt med ärkebiskopens tillåtelse.

Till svenska, september 2024, Göran Fäldt

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här