Är katolicismen en religion i utveckling eller håller den fast vid Kristi lära?
KOMMENTAR: 'Den som är så progressiv', sägs det i Andra Johannesbrevet, 'att han inte stannar kvar i Kristi lära, han har inte Gud; Den som förblir i läran har Fadern och Sonen.'
Statyn av Sankt Petrus står på Petersplatsen i Vatikanen Foto: Viacheslav Lopatin / Shutterstock
"Hej, det här är din kapten. För att uppdatera er färdas vi på 25 000 fot och rör oss i 500 miles i timmen. Vi förväntar oss ingen turbulens. Men vi är förlorade!"
Eller för att citera G.K. Chesterton: "Som det uttrycks idag är framsteg en jämförelse som vi inte har gjort oss skyldiga till superlativen över." Långt innan han blev president arbetade skådespelaren Ronald Reagan som pitchman för General Electric. Han påminde sina åhörare om att "På General Electric vet ni att framsteg är vår viktigaste produkt."
Framstegen är hala. Ändå har det blivit det inofficiella mottot i den moderna världen. Framsteg finns till synes överallt: inom bilindustrin, inom medicinen, inom kommunikationerna, inom resorna, inom livsmedelsproduktionen och i utforskandet av rymden. Oundvikligen uppstår frågan: Bör den katolska kyrkan också vara progressiv?
Att inte vara progressiv inbjuder till oattraktiva etiketter: statisk, stillastående, stel, konservativ och omodern. På 1970-talet talades det mycket om en katolsk/marxistisk syntes. Det sades att kyrkan har kärleken och marxismen har strukturen. Ytterligare undersökningar avslöjade dock att marxismen inte hade någon "struktur" och att katolicismen och marxismen var helt disjunktiva (motsatta) trossystem.
Påven Paulus VI:s Humanae Vitae gjorde många katoliker besvikna som trodde att det skulle vara en liberal idé att acceptera preventivmedel och föra kyrkan mer fullständigt in i den moderna världen. En del katoliker lämnade kyrkan på grund av frågan om preventivmedel, eftersom de ansåg att den hade blivit "föråldrad". Förkastandet av prästvigning av kvinnor sågs också som en vägran att vara "progressiv".
Andra Vatikankonciliet slog fast att abort är ett "avskyvärt brott". Nancy Pelosi, som beskriver sig själv som katolik, vände på frasen och insisterade på att det är ett "avskyvärt brott" att undanhålla tillgång till abort. Ginette Paris, som betraktade kyrkan som allt annat än progressiv, skrev The Sacrament of Abortion, där hon argumenterade för att beslutet att göra abort kan komma ur en religiös känsla av att det är rätt sak att göra. Men i stället för att blidka feminister genom att instifta abort som sitt åttonde sakrament, håller kyrkan envist fast vid antalet sakrament till sju – det är en stor välsignelse att kyrkan från början har en inneboende integritet som vägrar att böja sig för världen.
Den katolska kyrkan är inte progressiv, eftersom Gud redan har gett den allt den behöver för att utföra sitt uppdrag. Men i stället för att kämpa för att förändras och avancera i helighet har en del av dess medlemmar funnit det mer attraktivt att kräva att kyrkan ska förändra sin egen natur.
Men om kyrkan gjorde alla de eftergifter som "liberalerna" krävde, skulle det inte finnas någon kyrka mer. Den skulle sammanfalla perfekt med den sekulära världen och göra sig själv helt irrelevant.
I sin bok, Principles of Catholic Theology, Building Stones for a Fundamental Theology, kritiserar kardinal Joseph Ratzinger (senare påve Benedictus XVI): "Den alltför sveklösa progressivismen ... som glatt proklamerade sin solidaritet med allt modernt, med allt som lovade framsteg, och strävade med en mönsterskolpojkes självmedvetna iver att bevisa förenligheten mellan det som är kristet och allt som är modernt..."
Det ironiska här är att så många kristna bekände sig ha en starkare religiös glöd för modernismen än de gjorde för kristendomen. Det var som om sådana människor sa: "Om kyrkan inte kommer till mig, kommer jag inte till kyrkan." Ratzinger hade i åtanke något mer grundläggande, något som fungerar som en byggsten. Kyrkan är byggd på en "klippa", inte på en trend. Och det är därför den katolska kyrkan har varat i mer än 2 000 år.
Charles Péguy skrev klokt när han skrev följande: "Kristendomen är på intet sätt en religion i vardande: inte heller (kanske ännu mindre, så om det är möjligt) är den en framstegsreligion. Det är frälsningens religion." Om ordet "framsteg" har någon betydelse här, så är det i betydelsen av det ord som användes av John Bunyan i hans klassiker Pilgrim's Progress (1678).
För författaren är grunden Bibeln, som inspirerar pilgrimen till ett liv i dygd. Framåtskridande är därför genom dygd förankrat i en källa som inte förändras med tiden. Under en period i historien var Bunyans allegori den näst mest lästa boken efter Bibeln.
"I en värld av flyktingar", skrev T.S. Eliot, "kommer det att se ut som om den som tar den motsatta riktningen springer iväg." Så mycket uppmärksamhet har ägnats åt de oliktänkande som flyr från kyrkan att de troende verkar befinna sig, för att citera en populär aforism, på fel sida av historien. Problemet med framsteg i fel riktning har en lång historia. Påven Pius X anspelade på det i ett ganska starkt tal 1914: "Åh! Hur många navigatörer, hur många piloter och – Gud förbjude! - hur många kaptener, som förlitar sig på profana nymodigheter och på tidens bedrägliga vetenskap, har inte lidit skeppsbrott i stället för att nå hamnen!
Kyrkan kommer att fortsätta att överleva eftersom vår Herre instiftade den för att bestå. Angreppen, tumultet, tvivlen och bedrägerierna tjänar bara till att bevisa att Kristi mystiska kropp är mäktigare än Kristi motståndare. Om kyrkan inte är progressiv beror det på att den är oförstörbar.
Donald DeMarco
Donald DeMarco Ph.D., är Senior Fellow vid Human Life International. Han är professor emeritus vid St. Jerome's University i Waterloo, Ontario, adjungerad professor vid Holy Apostles College i Cromwell, Connecticut, och en regelbunden kolumnist för St. Austin Review. Hans senaste verk, How to Remain Sane in a World That is Going Mad; poesi som kommer in i sinnet och värmer hjärtat; och How to Flourish in a Fallen World är tillgängliga via Amazon.com. Några av hans senaste skrifter kan hittas på Human Life Internationals Truth and Charity Forum. Han är 2015 års mottagare av det prestigefyllda Exner-priset av Catholic Civil Rights League.
Till svenska, oktober 2024, Eva-Lotta Svensson
Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com
Direktlänk till inlägget klicka här