Målning av den Heliga Familjen av okänd konstnär på 1800-talet. Den pryder kyrkan S:t Benedikt i Parma, Italien. Påven Leo XIII uppmanade familjerna att ha en bild av den Heliga Familjen i hemmet. (foto: Renata Sedmakova / Shutterstock)

Kommentar: Det har funnits frågetecken kring Vatikanen och presentationen av S:t Josefsåret. Vi behöver inte ytterligare kontroverser i onödan.

Katoliker i hela världen har tagit upp andliga aktiviteter till S:t Josefsåret som annonserades ut utan någon som helst förvarning i december i fjol när året redan börjat. Församlingar, olika mediala apostolat och predikanter (som jag själv) har lagt ner mycket förberedelsearbete för detta särskilda år men i Rom ser man knappt ens krusningar på ytan sedan nyheten slagit ner. Det var tidigt lite förvånande att Vatikanen inte lanserat S:t Josefsåret som man kunde ha väntat sig. I påven Franciskus’ apostoliska brev Patris Corde om Josef står ingenting om året. Han har inte hänvisat till året en enda gång, inte ens på Heliga Familjens högtid. Den dagen annonserade han däremot Amoris Laetitia som blir ett år för sig från och med S:t Josef högtiden den 19 mars under 15 månader framåt i tiden.

Utlysningen av S:t Josefsåret gjordes som ett avlatsdekret för året och publicerades av det Apostoliska Penitentiariet i den romerska kurian. I dokumentet som undertecknats av kardinal Mauro Piacenza står det att påven Franciskus utlyst S:t Josefsåret. Det sades ingenting i dokumentet att bestämmelserna visats upp för påven Franciskus under audiens för att bli godkända.

Vi har alltså ett särskilt år som flera hävdar har upprättats av påven Franciskus men som han konsekvent vägrat ens omnämna trots hans välkända personliga devotion till S:t Josef.

Från Vatikanens olika organ har informationen varit knapphändig. Däremot har året för Amoris Laetitia annonserats av påven själv och åtföljts av många aktiviteter som samordnats av organ inom Vatikanen. Dikasteriet för kommunikation lägger varje måndag ut information om kommande händelser som är av betydelse under veckan. Den täcker en stor del av världsnyheter. I veckan noterades till exempel att klimatsändebudet John Kerry var i Berlin för att möta Europaunionens ordförande. De kanadensiska biskoparna stod också som värdar för den tredje av fyra webinarier på temat ”Ny näring till vänskap” som tittar närmare på direktoriet för Katekesen i dialog med encyklikan Fratelli Tutti.

Knappt en viskning om S:t Josefsåret hörs till S:t Josefshögtiden på fredag. Inledningen till Året Amoris Laetitia uppmärksammas däremot med en förberedande presskonferens dagen innan. Det hela skapar, om intet av vikt kommer fram på fredag, ännu en onödig kontrovers. Om Vatikanen främjar ett 15 månader långt firande av ett påvligt dokument i stället för att fira S:t Josef på hans högtidsdag på S:t Josefsåret, kommer vi att märka av en hel del förvirring och inte så lite uppgivenhet i Kyrkan.

Historiskt sett har de särskilda åren varit tillbakablickar till jubileer av händelser i frälsningshistorien eller särskilda aspekter av det katolska livet. Ett särskilt år för ett påvligt dokument är mycket ovanligt. Det här är andra gången under påven Franciskus så det ser ut att vara början till en ny trend.

Just nu främjar vi året ”Laudato Si” (maj 2020 – maj 2021) som är den helige Faderns encyklika om vår miljö. Den har naturligtvis fått en framskjuten plats inom Vatikanens organ men tycks inte fått något större genomslag på församlingsnivåerna. Viktiga påvliga dokument studeras traditionellt i teologiska och pastorala kretsar för att kunna tillämpas lokalt medan större konferenser brukar ordnas till olika jubileer. Tendensen är här att decentralisera och få igång olika samtal. Vissa dokument studeras mer ingående, andra inte.

Ett koncentrerat och energiskt Vatikanen för att främja någon påvlig undervisning kan uppfattas som missnöje med graden av kritisk genomgång och hur den växt fram internt, även om både Laudato Si och Amoris Laetitia från början ägnades intensiv uppmärksamhet.

Amoris Laetitia daterades på S:t Josefs högtid för fem år sedan och därför har vi nu 19 mars i år som inledning till året Amoris Laetitia. Det blir intressant att se hur Josefs profil skulle kunna föreslås som förebild för par som lever i ogiltiga äktenskap eftersom hans äktenskap inte omfattade äktenskapliga akter. Vissa tankegångar i Amoris Laetitia kan ses som råd till par i sådana omständigheter att de skulle kunna leva ett äktenskapligt liv då det kunde anses för svårt just för dem att efterleva traditionell katolsk lära.

Amoris Laetitia skapade en hel del gnisslingar i Kyrkan och flera allvarliga frågor står fortfarande obesvarade. Det gäller särskilt förhållandet mellan kapitel 8 och undervisningen i encyklikan Veritatis Splendor 1993. Den behandlar det moraliska livet. Fyra kardinaler bad den helige Fadern att svara på ett antal frågor på det området men påven Franciskus har valt att inte svara. Det är ingen nu så vitt vi vet som tror att de tas upp under de 15 månader långa året Amoris Laetitia.

Man får faktiskt intrycket att Vatikanen inte av hela hjärtat kommit in i S:t Josefs år; hans högtid får inte bara passera och ignoreras ännu en gång. Det är ju trots allt den universella Kyrkans skyddspatron vi talar om och det är meningen att vi ska fira hela detta år.

                                                                                                                  Fr Raymond J. de Souza

Fr Raymond J. de Souza är en av grundarna till tidskriften Convivium.

Översatt till svenska för Katolsk Horisont, april 2021, Göran Fäldt.

Not. Veritatis Splendor 1993 finns utgiven på svenska av Veritas förlag (Katolska stiftets förlag).

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här