Göran Fäldt

Med ”Kyrkans lära” menar vi som katoliker inte bara trosbekännelsen utan allt som följer av läran om Guds människoblivande i Jesus Kristus. Att bara omfamna ”läran” som ett existensiellt ställningstagande är i grunden en emotionell-konfessionell bekännelse utan konsekvenser i alla etiska och sociala frågor.

Därför måste de till slut ha rätt och måste rättfärdiga alla misstag även de skadliga. I sin socialt mest genomförda form, enpartistaten, motarbetas allt som förhindrar eller fördröjer allas och allts integrering i det universella broderskapet, den universella jämlikheten och den universella friheten.

En hel värld skakas av rapporterna om bombningarna mot civila i den ukrainska staden Mariupol med början den 18 mars 2022. Krigsbrottet påminner om det skoningslösa överfallet med bombflyg över den baskiska staden Guernica den 26 april 1937 under det spanska inbördeskriget. Pablo Picassos målning, som nu finns i Reina Sofia muséet i Madrid, Spanien, är en av konsthistoriens mest kända politiska protester.

När man med politiska medel överger familjen som grundplan för samhället ökar man inkomstnivåerna till en för snabb samhällsutveckling. Allt går snabbare än nödvändigt och den långsammare utvecklingens positiva kvaliteter fragmenteras och försvinner med tiden.

Det går inte att komma ifrån att ett samhälle som genom sin lagstiftning, särskilt om den är demokratisk och inte framkommen i en enpartistat, underkänner sin första omsorgsplikt, den att värna och försvara varje enskilt människoliv och att bestraffa var och en som bryter fastställd lag.

Politiseringen av Svenska Kyrkan är inte grundproblemet eftersom kristna deltar i uppbyggandet av det civila samhället. Man missar poängen om man angriper den avgående ärkebiskopen Jackelén för att vara världsligt politiserande. Hon är teolog, inte politiker. Hon har gjort rätt som lagt sig i! Det är som teolog och kyrkoledare hon förstås, bedöms och koms ihåg.

På Erik den heliges tid – 1100-talet – hade vi en i stort sett gemensam kristen tro även om sektliknande, heretiska rörelser hela tiden fanns med i bilden.

I Johannesevangeliet för mässan på torsdagen i fjärde påskveckan säger Jesus, efter att ha talat om apostlarnas skyldighet att ”tvätta varandras fötter” (13:14), att han vet vilka av dem han utvalt och att det han sagt om den ödmjuka tjänargärningen att tvätta varandras fötter inför måltiden inte kommer att gälla dem alla.

I Bibeln läser vi ett litet antal berättelser som skulle kunna sägas handla om ”att döda en anhörig”. Kain dödar sin bror Abel, Abraham är på väg att av lydnad till Gud döda sin son Isak, men förhindras att göra det av Gud.

I 2000 år har vi kristna firat Herren Jesu påsk i glädje och tacksägelse för Hans seger över syndens makt och döden. I lika lång tid har våra bröder och systrar försökt förstå tidens växlingar mellan blomstrande andlig kultur och ett ont herravälde som kastat människor i brinnande ugnar och förgjort dem.