Vad vi kan lära oss av biskoparnas herdabrev för fastan 2023

Uppenbart är det för vem som helst som observerar det moderna sociala livet, att någonting mer än några kateketiska grundsatser behövs för att pastoralt hjälpa paren och familjerna att hålla ihop och vara fruktbärande. Vi har bakom oss familjeåret med Amoris Laetitia och vi vet att stora ansträngningar görs i Kyrkan för att mer effektivt bistå de unga paren som är Kyrkans framtid. Herdabrevet inriktar sig på den väsentliga grunden för alla äktenskap – den mänskliga sexualiteten.

Biskoparna har med sitt arbete och sitt initiativ öppnat kyrkan i de nordiska länderna för tidens olika och ofta provocerande krav. De har ansett att deras undervisning, som bygger på de sanningar som är dem givna som biskopar i den katolska kyrkan, måste nå ut till de troende genom prästerna, diakonerna och lekmännen gemensamt.

Det har kanske inte överallt förståtts som en plikt i ämbetet att presentera innehållet i herdabrevet. Flera biskopar har utgått från att brevet verkligen blivit läst i det sammanhang som är det normala för den troende gemenskapen nämligen söndagsmässan. Man har varit medveten om dess längd men man har också pekat på att fastetiden som sådan gör de troende särskilt villiga att ta till sig budskapet från sina herdar även om det är längre än en lång predikan.

Ämnet för herdabrevet kunde ha valts under vilken period som helst i vår samtidshistoria. Men man kan kanske inte helt bortse från att ämnet behandlats på ett kontroversiellt sätt under den synodala processen i den stora tyska katolska kyrkan och som väckt många motstridande reaktioner i hela den katolska världen. Herdabrevet berör inte direkt de problem som den tyska processen inneburit i förhållandet mellan lokalkyrkan och enheten i den universella kyrkan, men kan ändå fungera som en katalysator i trosförmedlingen. Alla undervisar inte om äktenskapet eller förbereder par, men alla katoliker är bärare av tron och moralen som en skatt.

 Ämnet har också blivit aktuellt genom den stora kommentar till etiken i den mänskliga sexualiteten som presenterats av Påvliga akademin för livet (PAL) som ägde rum i oktober-november 2021 (Theological Ethics of Life: Scripture, Tradition, Practical Challenges). Akademin har utfört ett väsentligt arbete för framtiden men texterna är inte utan problem som bland andra kardinal Gerhard Müller och Stephan Kampowski visat i sin studie av ”Livets etik”, ”Bortom lagens bokstav”. Professor Kampowski har undervisat i filosofisk antropologi vid Johannes Paulus II:s teologiska institut för äktenskapet och familjen i Rom. Tyvärr visar båda att studierna i PAL på väsentliga punkter avviker från tidigare påvlig undervisning. Desto angelägnare att då få ledning genom de nordiska biskoparnas herdabrev till fastan 2023.

Med tanke på de många frågor som nu diskuteras i Kyrkan som har konsekvenser för de troende måste herdabrevet vara ett dokument i Guds försyn. Jag är därför särskilt tacksam för att fr dekanen anslagit tid i dag åt en kortare genomgång av herdabrevet.

När vi studerar brevet kan vi kanske göra vissa viktiga understrykningar. 5 – 6 punkter kan räcka. Vi kan fundera över hur vi i de olika församlingarna kan bygga upp medvetandet om den mänskliga sexualitetens betydelse i skapelseplanen och det syfte Gud gett sexualiteten och som Kyrkan reflekterat över från allra första början och som alltid byggt på de viktigaste stödpunkterna, nämligen den Heliga Skrift, traditionen och läroämbetet. Ansvaret måste vila på allas ansvar för evangeliet men först och främst på biskoparna och deras medhjälpare prästerna, diakonerna och de mer utbildade kateketerna. De troende ute i det sekulariserade samhället är beroende av sina själasörjares förståelse av den moderna tidens utmaningar. Känner de att prästerna och diakonerna delar deras upplevelser i samhället kan de känna sig tryggare i sin tro och moral och vara trovärdiga vittnen inför världen. Saknas stödet från prästerna och diakonerna kan de troende gå en av två vägar, att välja heligheten och troheten mot läran eller att assimileras i samhällets olika värdegrunder som är ideologiska och politiska. Biskoparnas brev behöver därför studeras ingående i första hand av oss själva och i andra hand ligga till grund för ett förnyat arbete i evangeliets tjänst. Det kan inte finnas något annat motiv bakom en så viktig handling som ett pastoralt herdabrev.

I alla stift arbetas det för att påvens starka uppmaningar att leva och undervisa om Herrens evangelium förverkligas. Då måste man också ha de specifika kunskaper som krävs. Man måste finna en pedagogisk väg som i dessa ofta svåra frågor är både taktfulla och modiga. Sanningen är den yttersta befrielsens väg. Man kan inte relativisera eller bagatellisera den. Vi måste komma ihåg påve Benedikt XVI:s varningar för relativism och subjektivism. I ämbete kan vi bara tjäna Kyrkan som har plikten och rätten att undervisa och stödja de döpta i deras ofta svåra kamp mot världens falska idéer och anpassningar till den subjektiva viljan hos människor.

                                                                         diakon Göran Fäldt

(Genomgången har gjorts också under Jönköpings dekanatsmöte i S:t Nikolai församling, Linköping, S:t Markusdagen, 25 april, 2023.)

Läs också: Herdabrev för fastetiden 2023 från Nordiska biskopskonferensen

Läs också: Sanningen är oss given. Norges biskop Varden, talar om den mänskliga sexualiteten