november 2019

​​​​​​​Denna vecka hör vi ur Mackabeerböckerna, som berättar om den reli­gionsförföljelse som bröt ut med Antiochos IV Epifa­nes år 175 f.Kr. Han genomdrev en brutal tvångshellenisering som skulle förinta juden­domen som religion. Under dödshot för­bjöds omskärelse, sabbatsfiran­de, högtider och templets offer. Bokrullar med Mose lag brändes. Mitt i templet placerades ett offeraltare åt Zeus, den van­helgande skändlig­he­ten, som vi hör om i Nya Testamentet (Matt 24:15). Diktaturer genom historien uppvisar samma intolerans. Också modern liberalism i dagens västerland visar allt tydligare tecken på aggres­siv in­tolerans, när den vill förbjuda offentliga uttryck för tro och samvetsbe­stämd över­tygelse i moraliska frågor.

Tappa inte besinningen. Det är lätt att gripas av rädsla när vi hör ett evangelium som detta. Krig och orolighe­ter, jord­bäv­ningar, epidemier och hungersnöd, och dessutom förföljel­ser. Under kyr­ko­­årets sista veckor låter kyrkan oss lyssna till texter om den yttersta fram­ti­den och tidens slut. Mycket i vår egen tid tycks bekräfta detta.

​​​​​​​Gertrud av Helfta (d. 1302) räk­nas som Tysklands största mys­ti­ker. Hon genomgick en om­vän­delse som inriktade hela hennes liv på kärleken till Kristus. Hon kom re­dan som barn till klostret och hennes liv präglades av dess liturgi och sakramentala liv. Hon levde nära det yttersta, både dess kamp och dess seger. Vishetens bok berättar om befrielsen ur Egypten. Under nattens dju­pa tystnad svingade sig Guds allsmäktiga ord ner till jorden, för att förgöra ond­skan och befria sitt folk. Ett moln täckte lägret och en framkomlig väg visade sig ge­nom Röda havet.

​​​​​​​Människan har fått två böcker att läsa i, naturens bok och uppen­ba­rel­sens bok. Albertus Magnus läste inte bara filosofi och teologi. Han var lika hem­ma i naturvetenskap. De båda böckerna stöd­­­de och belyste varandra. För­nuf­tet sökte för­stå tron. Tron fick honom att förstå det han såg och utfor­s­kade med sina sinnen. Det mänskliga full­bor­dades av det gudomli­ga. Dagens första läsning passar som hand i handske för Albertus Mag­nus. Vishetens bok hänvisar till naturens bok och ser i den tingens skön­het. ”Ty ur storheten och skönheten hos det skapade trä­der bilden av dess upp­hovsman fram."