Abort och eutanasi hänger ihop!

Abort och eutanasi hänger ihop!

Abort och eutanasi hänger ihop: Vi har ingen bestämmanderätt över vårt liv och därför kan vi inte som medborgare begära av Riksdagen att utreda för att sedan genomföra möjligheterna till eutanasi, som betyder självmord på begäran inom det lagstiftade rummet!  

Ingen av oss har kommit till av egen kraft eller vilja till liv. Vårt liv är en gåva, ytterst av Gud, som är livets skapare och Herre. Frågan om laglig eutanasi är alltså för stor för medborgarperspektivet. Det är religionens område och perspektiv.

Den som vill hävda att religionen inte har någon roll att spela i samhället renodlar den egna kraften och viljan. Människan råder över människan, inte Gud, som är människans skapare.

Den som gör aborten och eutanasi till en medborgarfråga upphäver som människa själva den grund hon själv står på, eftersom hon bygger in avsiktligt dödande i grunden för sin civila trygghet. Den civila abortlagens historia är i själva verket ett uppror mot Gud och ett förkastande av Guds bud och lag. Guds beskydd genom lagen förkastas. Får vi en eutanasilag kommer den att skriva samma upproriska historia. Det är ett värre uppror i ett samhälle med demokrati än i ett samhälle som styrs genom diktatur, eftersom medborgarna i en demokrati har frihet till opinion och att uttrycka den offentligt.

Den enskilde kan – och har alltid kunnat – begå mord på en medmänniska och sedan dömas i domstol och straffas. Men om staten begår mordet, genom delegation till sjukvården, kan den inte dömas av sig själv och straffas. Staten begår äkta självmord och har ingen försvarsadvokat.

När staten sviker är skyddet för livet inte längre lagstadgat och livet är hotat till döds – som vid aborten och eutanasin. Sådan lag, genomförd av en stat, är alltså ett uppror mot Gud som är samhällets grund och säkerhet.

Staten upphäver sitt existensberättigande genom uppror mot Guds lag, ”Du skall inte dräpa” (Femte budet), och dömer sig själv till upplösning. Staten kan inte heller förorda dödande genom delegation på en grund av presumerat lidande hos vissa medborgare.

Vishetens bok i Bibeln varnar det politiska ledarskapet när den säger: ”Det är Herren som gett er väldet, er makt kommer från den Högste; Han skall pröva era gärningar och granska era beslut. Ni är tjänare i hans rike men har inte regerat rättrådigt och inte levt efter Guds vilja. Plötsligt skall han stå där och fylla er med fasa; domen blir hård över höga herrar” (Visheten 6:3 - 5);

Slottet Hartheim
Slottet Hartheim, eutanasicentrum,
där över 18 000 personer avled efter nazistisk kampanj för eutanasi för grupper av ”livsodugliga” från 1940. Slottet Hartheim ligger i kommunen Alkoven, nära Linz i norra Österrike.

 

Med andra ord: den som föraktar gåvan föraktar givaren. Den otacksamme medborgaren sviker sitt samhällsansvar om han eller hon stöder en lagstiftning som kränker livets värdighet. Detta yttersta svek drabbar de enskilda och, långsiktigt, också de efterlevande. Hela samhället insjuknar.

Men den otacksamme mannen eller kvinnan som vägrar sin Skapare och Gud lydnad mot buden, begår allvarlig synd. Syndens straff är döden. Jesus Kristus har upphävt detta syndens straff genom sin frivilliga offerdöd på korset under Pontius Pilatus’ tid i Jerusalem i Palestina för 2000 år sedan. Hans Uppståndelse är vår försoning med Gud vår Skapare. Vi skall inte längre dö på grund av synden utan ha liv på grund av tron. Människan som lider svårt i sin kropp blir delaktig i Kristi lidande som frälser själarna. Hennes lidande är inte meningslöst särskilt när det är ett svårt lidande. Det är samtidigt ett medlidande!

Alla som tror på Honom och lever efter Hans Ord och undervisning räddas undan den eviga domen och helvetets ensamhet. Alla kristna är därför identifierade som syndare som omvänder sig och gör bot. Däri ligger deras rättfärdighet och helighet. Jesus Kristus har kommit för att rädda syndare, inte rättfärdiga!

Den som hävdar att religionen är underordnad staten och samhället, tänker oförnuftigt. Staten kan inte råda över liv och död eftersom ingen stat har skapat livet. Mänskligt förnuft inser att statens område är begränsat till ett förvaltaruppdrag från Gud. Människans förnuft erkänner att livet och döden ligger i Guds händer och är därför villigt att underkasta sig Guds lag och bud. Människans förnuft är ett samvete. Gud talar till människans förnuft och människans förnuft svarar Gud, antingen som Hans lydiga och tacksamma barn, eller som upproriska förnekare. Samvetet, som informerats om Guds lag och naturens ordning, är grunden för hennes värdighet. Människan har förmåga att skilja mellan gott och ont och välja det goda framför det onda. Hon har ansvar inför Gud, inte staten, för sina beslut. Omedelbart efter sin kroppsliga död inser hon konsekvenserna av sitt handlande under sin tid som Guds barn på jorden.

                                    +

Citat i översättning från engelska originalet av Göran Fäldt:

”Oliver hade tillbringat dagarna sedan Mabel försvunnit i obeskrivlig fasa (…). Tre teorier dök gradvis upp i tankarna:  antingen hade hon tagit tillflykt till någon okänd katolik, eller – och tanken fick honom att må verkligt illa – så hade hon ansökt om eutanasi någonstans som hon hotat med tidigare och i så fall stod hon under tillsyn av rikets lag; ett sådant förlopp var ganska vanligt sedan lagen om befrielse (Release Act) trätt i kraft 1998. Och det förfärliga var att han inte kunde fördöma den”. (Kapitel V:1, av Robert Hugh Benson (1871 - 1914), Lord of the World, Cambridge, 1907). 

Robert Hugh Benson
Robert Hugh Benson (1871- 1914)
Konvertit till Katolska Kyrkan 1903

 

                                                                                                               diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.