Söndagsbetraktelse 17 november 2019

Lukas 21:5–19
 När några talade om templet, hur vackert det var med sin fina sten och sina praktgåvor, sade Jesus: »Allt detta som ni ser — det skall komma en tid då det inte lämnas sten på sten utan allt bryts ner.«
 Då frågade de honom: »Mästare, när sker detta och vad blir tecknet på att det börjar?« Han svarade: »Se till att ni inte blir vilseledda. Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Det är jag, och: Tiden är nära. Men följ dem inte. När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.« Och han sade till dem: »Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på den ena platsen efter den andra. Förfärliga ting skall ske och väldiga tecken visa sig på himlen.
Men innan allt detta händer skall man gripa er och förfölja er. Man skall överlämna er åt synagogorna och kasta er i fängelse och dra er inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. Då får ni tillfälle att vittna.
Lägg bara på minnet att ni inte skall förbereda några försvarstal, ty jag skall ge er ord och visdom som era fiender inte kan stå emot eller vederlägga. Ni skall bli förrådda till och med av föräldrar och syskon och släktingar och vänner. En del av er skall man döda, och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat. Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.«

Betraktelse
Vid Kristi andra ankomst - ska Han finna tro på jorden..ska Han finna den tro Han gav oss?

Även om vi inte vet när Hans ankomst blir så ska det ske plötsligt.
”Jag kommer snart”, säger Herren och ändå vet vi att Hans ”snart” kan vara hur långt som helst. Eller hur kort som helst.

"Före Kristi ankomst måste Kyrkan gå igenom en sista prövning som ska få många att vackla. En religiös villfarelse som erbjuder människor en skenbar lösning på deras problem till priset av avfall från sanningen.."
                                                                                                   (KKK 675).

Har Evangeliet förkunnats till alla?
Idag kan man fråga sig om Kyrkans ledare fortfarande vill förkunna Evangeliet, om de tycker att det fortfarande behövs?! 

Ska Evangeliet förkunnas eller inte?

Ska det bara förkunnas till de som redan tror? 
Även bland de som tror, säger många att Evangeliets ord inte är precis vad Jesus sa… 
andra troende säger om Kyrkan som Moder och Lärarinna ; 
"Moder ja, Lärarinna, nej"…

Vi befinner oss i en vacklande tid då den Katolska tron tar olika relativistiska former och många av Kyrkans ledare visar att de inte har något emot att förena sig med hedendomen.

På Lördagen efter Jesu död, var tron levande i Marias obefläckade hjärta. 

Det var hos henne hoppet lyste och Kyrkans tro levde.
Det är klokt att hålla sig nära henne, hon som är helgonens, martyrernas, jordens och himlens Drottning.
Hon som var välsignad därför att hon trodde.
Med henne kan vi med all säkerhet bevara vår tro,
inte som i ett förvar men som i en spirande trädgård!

Maria kallas också ” Förstörare av alla heresier”, uttrycket var taget ur Mässan för den saliga Jungfrun Maria och användes av påven Pius X
i hans encyklika ”Pascendi dominici gregis”.
De som mest och ivrigast beskyddat och försvarat Kyrkan har varit mycket hängivna den heliga Jungfrun. St. Irenaeus i det första århundradet, St. Dominic på 1100 talet och den helige Johannes Paulus i vår tid, som ihärdigt stod emot många moderna villfarelser i denna tidsepok. 
De som är Marias barn har barnasinne, och de som är hängivna Jesu Moder söker alltmer att leva ett liv enligt Kristi lära med mycket tacksamhet till och för Kyrkan.
Maria kallas också ”Du Mäktiga Jungfru”; 
i sig själv är hon en fullkomlig återspegling av Gud, av Jesus Kristus som är Sanningen. Maria är den som; 

” kommer ur öknen i en pelare av rök,
omvärvd av myrra och rökelse och kryddhandlarens alla dofter”
….hon strålar som morgonrodnaden,
skön som den vita månen, fullkomlig som den heta solen,
skrämmande som stjärnornas här”.

                                                                                                                  (Höga Visan;3:6, 6:10)

Vi vet genom historia att Kyrkan har igen och igen, blivit befriad från mörker och villfarelser därför att de trofasta har ropat ut till henne.

Jesus säger idag: ”Se till att ni inte blir vilseledda”.
 
Så vi måste hålla fast vid Maria och de dogmer och doktriner som Kyrkan har lärt, och läsa helgonen för deras lära är Kristi lära. De vittnar om Honom i ord, i liv...och i död. 
Helgonen visar oss att sanningen befriar oss från slaveriet till falska idéer om hur människan kan bli fullkomnad utan Kristus och utan Kyrkan.
Helgon är levande referat till Skrifter och till Tradition,
de är utmanande vittnen till att Guds kärlek omvandlar oss...

Bön, Heliga Mässan, Rosenkransen, Skrifterna och bikt  är vad vi behöver för att inte vackla i dessa tider - och i alla tider. För den Helige Ande ska inte överge den som ber och söker sanningen, Han ska ge oss ord och förstånd och genom bön, hålla oss på Sanningens Väg - för vi kan inte läsa oss till allt.

Jesus talar om det fasansfulla som väntar i den sista tiden, men Han visar oss att lidandet inte är vad vi ska fästa oss vid, vi ska inte låta oss skrämmas utav det men istället låta det som händer, ge oss tillfälle till att vittna!
Vittna genom att vara trofasta till Gud och till vad Han har uppenbarat,
och till människan, som ”bara kan bli älskad i sanningen”.
                                                                                                                                   (KKK 2472)

Att vara vittne till det sanna är rotat i vår kärlek till Gud och i kärlek till vår nästa.

Påven Emeritus, Benedictus XVI sa att:
”Sann Evangelisering, sant vittne - är ett personligt levande av  vår tro, och detta kan bara hända när dessa ord blir ens egna:
”och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig”.
                                                                                                                                (Gal.2:20).

Allting på jorden ska förgås, även de allra vackraste kyrkor och Katedraler. 
Men ingenting är vackrare än en människas själ, utsmyckad med ädelstenar och praktgåvor gjorda av tålamod, uthållighet, styrka, Gudsfruktan ödmjukhet, renhet, tro.., allt detta som Herren söker i oss för att kunna finna oss upptända, levande, sanna vittnen till Hans ord och till Hans liv, nu, i Hans Mystiska kropp.  

Om vi söker att göra det som behagar Gud ska vårt inre tempel se ut som det himmelska Jerusalem där praktgåvorna i var själ är en evigt varierande intensitet av Guds Godhet, Sanning och Skönhet. 

                              "...Se till att ni inte blir vilseledda. ..."

Marias Lamm