Sankt David av Munktorp, abbot

Abram klagar: ”Jag går ju barnlös bort. Mig har du inte gett någon livsfrukt”. Herren ger honom ett enormt löfte: ”räkna stjärnorna… så skall din säd bli”. Abram trodde på Herren, men ber om ett tecken, och uppmanas att bära fram ett offer. Rovfåglar angriper de slaktade djuren och Abram får driva bort dem. En förskräckelse och ett stort mörker kommer över honom. När det blivit alldeles mörkt ser han en flammande låga. Då sluter Herren ett förbund med Abram.

Människor uträttar mycket. Men vilka handlingar består? På 500-talet f.Kr. hände det otänkbara med Jerusalem och dess tempel. Den babyloniske ko­nungen intog staden och berövade tem­p­let alla dess skatter; kung­en och de flesta i folket fördes bort i fång­enskap. Endast ”de obetydligaste av folket lämnades kvar”. I morgon skall vi höra hur templet och hela sta­den bränns ner. I slutet av Bergspredikan talar Jesus om det hus som rasar, och raset blev stort.

Legenden säger att S. David var benediktinmunk i Munktorp på 1000-talet. Han firas som Västmanlands apos­tel. Historikerna är tveksamma, men ibland har legender visat sig rymma mera än vad det skeptiska ögat ser. "Vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt vänster."