S. Pius X, påve

Folket avfaller från Gud ständigt på nytt. Gud sänder domare och folket ly­der så länge domarna lever. ”Men när domarna dog, vän­de de till­baka och tog sig till vad fördärvligt var.” Det är fruktan som är deras drivkraf­t för att lyda. De lyder av fruk­tan för vad som händer när de av­faller. Det kan bli ett första steg. Men vi är kallade att vara söner och döttrar, som lyder av kärlek, för att vi i hjärtat vill och älskar det goda. Då behövs inga överva­kare.

Pius X var påve 1903-1914 och verkade enligt valspråket: ”Förnya allt i Kris­tus”. (Efes 1:10) Han bekämpade libe­ral teo­logi (modernism) och blev en stor reformpåve genom att förnya li­turgin, inte minst den li­tur­giska sång­en. Han upp­manade till fli­tigt bruk av de he­­­liga sak­ra­men­ten. Till och med till daglig kommunion, vilket då var mycket ovanligt. Han kom från en enkel och fattig familj. När fadern dog och den bliv­an­de på­ven var 17 år var det nära till svälten för den stora familjen.