S. Monica, S. Augustinus mor

Kyrkan kommer ihåg Augustinus mor Monika, hon som länge fick be för sin vilsegångne son. Själv menade Augustinus att Monicas förböner spelade en avgörande roll för hans omvändelse. Kyrkan ber denna dag: ”Gud, de sörjandes tröstare, du tog emot den heliga Monicas tårar som en förbön för hennes son…”.

Kyrkan kommer ihåg Augustinus mor Monika, hon som ivrigt bad för sin länge vilsegångne son. Själv menade han att Monicas för­böner spelade en roll för hans om­vändelse. Det är lätt att underskatta förbönens makt. Den vi­sar vår plats i kyrkan, de troendes gemenskap.

Kyrkan kommer ihåg Augustinus mor Monika, hon som ivrigt bad för sin son. Med sina böner ”förföljde” hon honom på hans irrvä­gar. När hon tvivlade fick hon denna tröst: ”Vad skall det inte bli av en sådan tå­rarnas son?” Själv menade han att hans mors för­böner spelade en roll för hans omvändelse. Hon grävde inte ner sitt pund.

På den heliga Monicas dag hör vi aposteln uppmana de kristna i Thes­salonike att ”hålla sin kropp i helgd och inte utelämna den åt lidelser och begär som hedningarna, som inte känner Gud”. Det är en träffande beskrivning av den heliga Monicas´ son den helige Augusti­nus före hans omvän­del­se. Han levde i många år med en kvin­na och kunde inte tänka sig att avstå från samlivet, trots att han med sitt för­nuft hade förts till kristen övertygelse. Hans kamp för att över­vin­na sina kropps­liga begär blev lång och hård.