Diakon Göran Fäldt

Alla de tre ärkeänglarna har haft enastående uppgifter för oss människor: ärkeängeln Gabriel (Luk 1:19; Dan 8:16, 9:21; Luk 1:10, 19) naturligtvis som den som kommer med budskapet om Gud Sonens människoblivande genom jungfru Maria; S:t Mikael (Dan kapitel 10 och 12; Upp 12:7-9; Judas 9) som den som slår tillbaka det personifierade onda, Satan och hans onda andar, S:t Rafael (Tobit 12:12, 15) som helade Tobit från blindheten. Dessa tre har upphöjda platser i himlen men inte de högsta som tillfallit seraferna och keruberna.

Den heliga moder Teresa av Calcutta påminde med hela sitt liv om vår kristna plikt mot de fattigaste. Hon blev själv ” fattig för andras skull för att de fattiga skulle bli rika på hennes fattigdom” (Halleluja, 2 Kor 8:9). Även om de fattiga hon tjänat aldrig blev rika i materiell mening, blev de rika genom att återfå sin mänskliga värdighet. Vad den heliga Teresa gjorde var att dela deras öde och älska dem. Det var hennes offer av sig själv. Hon gav sig som en gåva till Gud som kunde använda henne som ett instrument för sin barmhärtighet och kärlek.

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla sig till den ene och inte bry sig om den andre” (Luk 16:13). I det här fallet verkar Jesus mena att vi måste göra ett val mellan två herrar. Vi har alltid frihet att välja. Men varför skulle vi vara tvungna att välja mellan två. Kan man inte älska båda? Hur kan vi förstå det? Att vi har en herre betyder att vi är beroende av en viss person eller ett visst företag för vår dagliga överlevnad. Men det verkar också betyda att två herrar inte är överens utan står emot varandra, också de för sin dagliga överlevnad. Det första valet måste vara att välja den herre som själv är hederlig och rättvis och som gör något gott för hela gemenskapen. Om det finns en annan herre som är ohederlig och orättvis och är till skada för hela gemenskapen ska man undvika att vara beroende av en sådan herre. Men om två herrar är lika hederliga och lika rättvisa och gör lika mycket gott för andra är valet gott vilken herre man än väljer.

Kära bröder och systrar, Individualismen kan vara en fara också för oss kristna om vi frestas att vara med i dansen kring guldkalven. När drivkraften i vårt arbete har blivit en hunger efter att äga mer eller ha mer inflytande över andra för egen vinnings skull, då är vi i verklig fara, precis som folket under Mose tid. Folket hade inte tålamod och framför allt inte ödmjukhet när Mose lämnade dem för att lyssna till Gud på berget.

Kära bröder och systrar, yngre och äldre, Att vara lärjunge är detsamma som att gå i skola. Jesus börjar så här: ”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge” (Luk 14: 24). Ska jag säga det en gång till? Nej, en gång räcker. Tusen gånger tusen gånger har det sagts i Kyrkans historia. Tusen gånger tusen gånger har de trogna reagerat på dessa ord. Men hur?