Diakon Göran Fäldt

”Om du är Guds son” säger Djävulen till Jesus. ”Om du följer Kristus och håller hans bud”, är vårt samvetes fråga till vårt sanna jag, det som är min egen person, inte lik någon annans person! Kära bröder och systrar i fastetiden, samvetet är det effektiva instrument Gud gett människan som art. Med det kan hon ta ansvar för sina gärningar. Djuren kan det inte. Är samvetet sjukt sjunker människan ner och blir sämre, är det friskt stiger människan uppåt och blir bättre.

Förra söndagen kunde vi tillsammans börja reflektera över Jesu ord i Bergspredikan som ett slags recept för det kristna livet eller som en slags bruksanvisning. Gud säger till oss: ”Här är ditt liv – du får det av mig!” Sedan säger Gud: ”Du får en bruksanvisning så att du kan lära dig ditt liv. Den heter Jesus! Kyrkan låter oss alltså än en gång ta ställning i vårt liv, för eller emot. ”Ert svar skall vara ja eller nej, allt annat kommer från det onda”. Förra söndagens evangelium!

De ska vara 40 dagar mellan Jul och Herrens frambärande i Templet – fastetiden är också 40 dagar, från Påsk till Pingst också 40 dagar. Guds folks vandring från Egypten till Kanaans land var 40 år. Tiden går igen. Tiden kan räknas. Tiden hör till vårt liv på jorden. När man är barn och ung går tiden långsamt. Alltid måste man vänta! När man är äldre, eller gammal, går tiden fort, för fort! Vart tog livet vägen?

Paulus pekar hela tiden tillbaka på Kristus; många i församlingen i Korinth var personer man såg upp till och beundrade. En del insåg riskerna med konkurrensen om ledarskapet bland de trogna och visade därför särskild vördnad för Paulus. Han var ju ändå den som först kommit till dem som förkunnare och andlig ledare. Att Paulus verkligen var inspirerad av den Helige Ande bevisar han när han undandrar sig all särskild tacksamhet eller vördnad från de troendes sida. ”Har Kristus blivit delad”, frågar han? ”Var det kanske Paulus som korsfästes för er?”

Under året som gått minns vi kanske den så kallade skandalen med politikern som av religiösa skäl inte ville hälsa på en kvinna som sträckte ut sin hand, som man gör i Sverige. Som muslim av viss övertygelse tar man aldrig en kvinnas hand, inte ens som det var en politisk kollega, om det inte skulle vara en de möjliga fyra eller fem hustrurnas hand. Och i så fall förmodligen inte på offentlig plats.