3:e söndagen i Fastan

Det krävs kall oförskämdhet för att kunna påstå att hela Kyrkan ska anpassa sig till världen och uppge traditionen med det prästerliga celibatet och, för de gifta, den tungt vägande kontinuerliga sexualmoralen och äktenskapet mellan man och kvinna. Ändå är det sådana ambitioner vissa biskopskonferenser vågar visa upp i vad man kallar fullständig enhet och i samverkan med katolska lekmannaorganisationer. Denna fräckhet mitt i ansiktet på trogna katoliker är en djävulens rökridå för att dölja sanningen, trons sanning och moralens sanning.

Kära bröder och systrar, kära unga! I dag hör vi att Gud talat många ord till sitt folk och att han ger dem sina heliga bud. Han säger: ”Jag är Herren, din Gud, som fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset”. Eftersom han är Gud måste alla hans barn lyda buden, de som vi sammanfattar som tio Guds bud. Dessa bud måste vi helst kunna utantill så att vi kan rätta oss efter dem. Vi har av Gud fått ett samvete för att skilja på gott och ont, på rätt och fel. Och när kvällen kommer samlar vi oss i bön och lyssnar till samvetets röst. Har vi gjort något ont ångrar vi det och ber Gud om förlåtelse. Det ska vi göra som Guds barn. När sedan morgondagen kommer efter nattens sömn och vila är vi bättre förberedda att säga nej till frestelser och försöka göra det som är gott i allt vi gör.