Kära bröder och systrar, Vi får betrakta det stora undret att vara levande, att finnas till, att vara sovande eller vakna, stilla i Gud. Det är den tiden. Vi känner igen den. Det är allt vi behöver. Gud är allt. ”Den som du ser Anden komma ner över, han är den som döper med Helig Ande” (Joh. 1:33). ”Nåd och frid från Gud vår Fader, och Herren Jesus Kristus” (1 Kor 1: 1-3). ”Du är min tjänare, Israel, genom dig skall jag visa min härlighet” (Jes. 49: 3).
Han tog på sig våra sjukdomar för att vi skulle botas. Världen mår inte bra. Försöken att bota henne är valhänta och kan göra skadan värre. Det måste bli så om man inte vet vari människans avgörande sjukdom består. Läkare som ställer oklar eller fel diagnos är inte att lita på. I dagens evangelium stiger Johannes Döparen in i vittnesbåset, ställer diagnos på världen och vittnar om den läkare som kan bota. Han pekar på Jesus Kristus och säger: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd”.
Duger ett foto, där bruden saknas, som bröllopsminne?
Evangelisten Lukas berättar mycket detaljerat om ett bröllop, utan att nämna brudens namn, utan att ens nämna ordet ”brud”! Är det inte märkligt?
Ja, även om bruden i Kana var en enastående skönhet hade hennes utseende och namn inte någon större betydelse för evangeliet, för det glada budskapet. I berättelsen om bröllopet skall vi inte fokusera på bruden utan på något annat, eller snarare på någon annan...
Liturgin är ”hans stund”: inget som vi gör utan något som Gud gör med oss. Kära systrar och bröder i Kristus, Bröllop och vin är de gemensamma nämnarna mellan vår första läsning ur profeten Jesajas bok och dagens evangelium. I Bibelns värld, liksom i ganska många andra världar frestas man tillägga, är de båda nära sammankopplade. Vinet, den klassiska sinnebilden av fest, används i Bibeln som symbol för glädjen i det eviga, himmelska gästabud som Gud, enligt ett gammalt, judiskt, profetiskt uttryck, ska hålla med alla folk.
Det bröllop av vilket alla andra bröllop har sitt namn. Det skimrar ett ljus över bröllopet i Kana. Redan i sig är bröllop kanske den största av mänskliga fester, kringgärdad av sång och musik, sköna kläder och glada seder. Ett bröllop signalerar något nytt i familjens och släktets historia, något som väcker glädje och hopp. Det gäller också bröllopet i Kana. Hela byn var säkert på benen. Man firade i flera dagar och det kulminerade i en stor fest när bruden i procession och under sång fördes till brudgummens hem.
Att försöka leva efter katolsk morallära är att följa med Jesus. Kära systrar och bröder i Kristus, Med dagens läsningar vill Kyrkan hjälpa oss att se Jesus Kristus som den enda meningen med livet för var och en. I evangeliet hörde vi Johannes Döparen peka ut Jesus som ”Guds lamm”. Disneyfilmernas gulliga, pratande djur ger här helt fel associationer. Om vi tolkar Bibeln genom betydelsen som olika begrepp har för oss idag, förstår vi aldrig budskapet. Judiskt troende på Jesus tid associerade ”lamm” tillsammans med ”Gud” till offer i templet, och specifikt till offret i samband med Påsken. Johannes säger alltså att Jesus själv ska bli ett offer, som försonar människan med Gud och inte bara symboliserar önskan om det, som djuroffren i templet; ett definitivt offer genom att en person som både är Gud och människa ger något värdefullt – sig själv och sitt liv, med alla våra synder bokstavligen över sig – för att bryta syndens makt och omvandla döden till en tröskel till det eviga livet med Gud, för den som tror.